Satyricon på KB.Denna dagen har mest gått ut på att sitta och försöka massera migsjälv i nacken.. har fruktansvärt ont och är ganska slut i resten av kroppen med, men det får det vara värt!
Igår spelade nämligen Satyricon på KB i Malmö, och jag stod självklart längst fram!
Sanne och jag drog till Malmö direkt efter att vi slutat skolan, vi var där vid tre tiden och insläppet var inte förrens klockan åtta.. så det blev till att driva runt ett tag och när klockan började närma sig sex mötte vi upp Pontus och ställde oss utanför KB. Vi kom dit först av alla och det var helt tomt på gatorna.. inte förrens en halvtimma innan insläpp började en liten kö bildas utanför huset.
Hursomhelst kom vi in, slängde kvickt in jackorna i garderoben och intog våra platser allra längst fram i mitten, nu var det bara ett förband mellan oss och Satyricon! ..trodde vi.
Zonaria var först ut och de var väl ok, inte riktigt min musiksmak men de förtjänade ändå lite mer publikstöd än vad de fick! Tyckte lite synd om dom.
Efter Zonaria dras det plötsligt upp en backdrop det står "Degradead" på och vi får reda på att ännu ett förband ska spela! Vi blev skitsura och att de var dåliga gjorde ju inte saken bättre! Efter en 40 minuters suckande från min och sannes sida klev de äntligen av scenen och roddarna gick upp för att börja fixa inför Satyricon. Skynket över Frost's vackra trumset drogs bort och mickstativet ställdes fram. Till allas förvåning var det inte det gamla bockhorns stativet, utan ett helt nytt, som såg ut som en blandning mellan Satyricon Y:ett och en treudd, rätt stiligt men lite tråkigare än det förra.
Lokalen släcktes ner och alla trodde att Satyricon skulle gå upp på scen, istället sätts AC/DC's "Hells Bells" igång på hög volym. Grymt! tyckte jag. Lite bra musik precis innan spelningen skadar ju aldrig!
Efter allsången till den låten visste alla vad som stod på tur och jublade högt. Det blev svart och Satyricon gick upp på scen! Satyr kom in lite efter de andra och både jag och Sanne tappade hakorna. Han såg fräschare ut än någonsin, helt glad, frisk och kry. Skjortan låg mot en helplatt mage och de lite för tighta jeansen avslöjade ett par mycket vältränade lår. Jag och Sanne tittade på varandra, frågade "Vad har hänt?" och sen avbröts vi av att musiken kom igång!
Det blev jävligt mycket "ey!... ey!.. ey!", sång och headbang! Tyvärr var inte ljudet det allra bästa enligt mig.. det saknade dedär lilla extra trycket i bröstet, det som som verkligen talar om för en att "dehär är livemusik". Detta kändes mer som att sätta igång en Satyriconlåt hemma, på världens högsta volym. Hursomhelst, musikaliskt var det lika flawless som alltid, inga fel på den fronten inte! Satyr tog upp gitarren vid tre tillfällen och påminde oss alla om att han faktiskt inte bara sjunger, det var roligt att se honom spela! Och "Frost är Frost", vilket är un-der-bart! Ja, jag kan inte säga mer än just "Frost är Frost".
Set-listen var inte den bästa jag varit med om, även om första låten var Repined bastard nation (en av mina favorit satyriconlåtar live) satte den inte publiken på plats så som den borde gjort utan kändes mer som en "mitten-låt".. Vid ett tillfälle blev spelningen tillochmed lite seg pga. att de lagt tre halvlångsamma låtar på rad, och de spelade inte ens My skin is cold!
Efter lite mer än en timma lämnade de scenen för att bli inropade igen, när de kom tillbaks dundrade de igång med K.I.N.G och det fick igång oss alla! Efter att vi väckts till liv igen drogs Fuel for hatred igång, som jag härmed utser till gårdadens bästa live-låt! Den blev en succé! Hade nästan glömt hur svängig den är! Blev helt enkelt ett jävla ös på de två låtarna de spelade innan de, än en gång gick av scen.. publiken blev tyst en stund, kom på att de inte spelat Mother North ännu, och började vråla igen! Och som väntat kom Satyricon tillbaks och spelade allsångslåten ov hell, Moder Nord.
Efter det pampiga avslutet kom Frost ut med 4 stockar och ett trumskinn i händerna. Jag stod på helspänn! Har sett Satyricon två gånger innan och har aldrig lyckats fånga något, på metaltown kastade han tillochmed en pinne till mig.. som personen brevid mig lyckades roffa åt sig, och arg blev jag! Så idag gällde det! Men det slutade med ett "självklart inte".. Än en gång fick personen brevid mig en trumpinne men inte jag! Denna gången var personen Pontus dock, så jag blev inte förbannad. Han förtjänade den eftersom han lyssnat på dom länge än mig, och faktum är att det var ingen mindre än han som introducerade de för mig för några år sedan!
När vi kommit ut därifrån kunde jag välja mellan att antingen stanna var och vänta i kylan i några timmar med Pontus, för han hade några skivor han ville ha signerat av Satyricon, eller att ta sista tåget hem med Sanne. Det var ett jävligt svårt val.. men jag kom på att det kanske inte är meningen att jag ska träffa Satyricon! Hade det varit meningen skulle jag nog redan ha gjort det, sån mega-tur som jag brukar ha med band... alla band utom Satyricon! Har varken fångat plektrum eller trumpinne och inte heller träffat dom. Så jag bestämde mig för att ta tåget hem, och låta saker och ting vara "som de ska vara".

The sign of the Trident filmad av mig:
http://www.youtube.com/watch?v=h6ILDKZEB4g