torsdag 23 augusti 2012

Lever gör man iallafall.

Eya eya. Detta är ett ångestinlägg. Har egentligen inga bra bilder att lägga upp eller något vettigt att skriva om utan fick bara en plötslig blogg-ångest. Som jag förklarade tidigare är både dator och systemkamera sönder och detta gör att bloggandet totalt faller efter ...men trots att jag inte lagt upp ett enda inlägg på över en vecka har jag ändå en hyffsat stadig skara besökare som varje dag klickar in på bloggen för att se om det hänt något. Goa är ni. Jag känner mig sjukt taskig som inte skriver ett piss, därför ska ni få en liten quick update!
Det blev som brukligt lite öl med grabbarna i helgen. På måndagen hoppade jag in och jobbade på Formex (Stockholmsmässan) för att riva en monter. Det var helt sinnessjukt och jag bröt nästan ihop. Alla andra företag hade ungefär 10 pers som hjälptes åt att riva och blev klara asfort. Jag å andra sidan var helt själv på min monter. Tänk er ungefär en mindre lägenhet som ska packas från fullt möblerad med prydnadssaker till nedmonterat och sorterat i lådor, allt på en dag. Jag skruvade isär bord, vek hundratals gardiner och handdukar, plastade in porslin och lastade upp allt på pallar. 9 pall totalt. Oerhört stressande att se alla runt sig bli klara på nolltid när jag fortfarande hade 8 pall kvar... jobbade i ungefär 11 timmar och satt inte still en enda sekund, hann inte ens äta mat. Sjukt tungt, sjukt stressigt. Men jag behöver alla pengar jag kan komma över i nuläget... skönt att det är över iallafall.
Datorn lämnades in på lagning idag och är förhoppningsvis fixad om 1-2 veckor. Grejt.
I övrigt har det inte hänt så mycket. Konstig vecka. Fick ett samtal angående ett till inhoppsjobb som äger rum nästa vecka. Inte helt 100 att det blir av men shit alltså, det är heeelt sjukt galet så jag hoppas att det blir av, haha. Vore jävla kul. Berättar mer om detta i nästa vecka, om det nu går i lås.
Dagens låt: The Alchemist

onsdag 15 augusti 2012

Fighting fire with fire.

Helvetes fan, börjar bli trött på att inte kunna sova ordentligt nu. Oftast funkar det som bäst när jag varit ute och druckit lite öl men idag hjälpte inte ens det. Kom hem från Uppsala nio i morse efter att ha varit ute och härjat hela natten, tyckte det skulle bli jäkla fint att däcka men två timmars sömn var det enda jag fick innan jag vaknade utan att kunna somna om igen. Svintrött såklart, men det gick bara inte. Något enerverande.
Gårdagen var cp iallafall. Cp som i bra. Jag och Emelie satt i en Stockholmspark och hade tråkigt när vi kläckte ur oss den briljanta idén att bränna iväg till Uppsala för att se om det var mer livat där en tisdagkväll. Det visade sig till en början vara en ganska usel idé eftersom vi bara blev sittandes, uttråkade i en annan park i en annan stad. De flesta skulle upp och jobba imorgon men till slut mötte vi upp ett gäng bekanta fyllisar. Det vart lite krog, lite hemmafest med grille och slutligen bestämde vi oss för att packa med grogg och vandra ut i en kolsvart skog för att göra upp en stor lägereld. Där blev vi sittandes ända in på småtimmarna, hypnotiserade av flammorna. Jag testade att spruta eld för första gången i mitt liv också, jävligt kul, filmen ser ni nedan! Härliga tider.Dagens låt: Caught Somewhere In Time

måndag 13 augusti 2012

Invalid, mongolid.

Härmed förklarar jag mig sängliggandes. I lördags var det brännbollsturnering i Nyckelviken, vi var ungefär 30 pers som slutit upp för att kämpa om äran. Brännboll alltså. Det var till stor del min idé att vi skulle spela och jag visste att det skulle bli jobbigt, men jävlar. När man var yngre och hade världens bästa kondition handlade det endast om att ha roligt men nu när man, några år senare slutat sporta och istället börjat supa förvandlades brännbollen plötsligt till ett sjukt träningspass ...fortfarande kul dock.
Vi var ute och sprang i flera timmar, kämparandan gjorde att vi totalt glömde bort tiden och alkoholen hjälpte oss att inte tänka på skadorna. (Bortsett från när Peeter fick brännbollsträt kastat på pungen då). Att kasta sig hårt ner i gräset däremot, snubbla eller sträcka musklerna var inget någon av oss kände av förrens efteråt. Vädret var fint, svordomarna flög omkring och vi fick röra på fläsket litegrann. Roligt dedär!
IDAG däremot, två dagar och tusen upptäckta blåmärken senare... mina ben är i fullständig strejk och jag kan inte ens snyta mig ordentligt utan att magmusklerna protesterar högljutt. Fucking hell vilken träningsvärk. Jag klarar knappt av att gå till kylskåpet, ändå måste jag iväg och handla strax. Helvetes. Hade inte tackat nej till att ha en liten slav just nu, nä.

Ursäkta mig för att det gått en hel vecka sedan jag skrev sist. Datorn har fortfarande inte gått att laga och nu har dessutom systemkameran valt att trassla. Just my luck. Ja ni förstår själva, utan varken ordentlig dator eller bra kamera blir bloggandet lite sådär, halvroligt. Nu sitter jag i sängen över laptopen med en jävla Quasimodo-rygg och lägger upp tråkiga bilder från mobilen ... bilder som ni som följer mig på Instagram dessutom redan har sett. Spännande va! Det enda braiga jag kan bjuda på idag är en bra låt. Lyssna och njut, hej!
Dagens låt: Prayer For The Death And Fire

måndag 6 augusti 2012

Wovenhand i september.

Minns ni att jag beklagade mig över min iPod som gått sönder för några veckor sedan, och att det hindrade mig från att gå till gymmet eftersom jag var utan musik? Jag hade egentligen inte ekonomin till det men i detta nödläge tog jag ändå och beställde en ny. Den fanns inte i lager och det blev flera förseningar i leveransen... idag, i morse fick jag äntligen ett sms som sa att iPoden låg och väntade på uthämtning. Jag är överlycklig och tänker att jag äntligen ska få fylla den med musik och börja gymma. Först ska jag bara äta lite frukost framför datorn, sedan hämtar jag ut paketet. Och vad händer? Jo, datorn slocknar. Helt utan förvarning så dör den. Samma dag som iPoden kommer. Nu kan jag varken fylla den med musik eller göra andra nödvänligheter så som att söka jobb (kommer inte åt mitt cv). Vilket jävla liv man lever.
I väntan på att den smått datorkunniga Fredric skulle komma hem till mig för att öppna och fixa burken tog jag fram min mini-laptop och beställde en biljett till Wovenhands kommande spelning. Det räddade mig och dagen från totalhaveri kan jag säga. Tittar på lite livevideos just nu och RYSER, trots att jag sitter på denna sketna laptopen med kasst ljud och kass bild. Förstår ni? Jävlarrrrrr vad bra detta kommer bli.
För andra gången i mitt liv kommer jag få uppleva Wovenhands och David Eugenes magi live. En levande legend, en musiker jag aldrig kommer låta falla i glömskan. Stämningen han sprider på scen liknar inget annat och ingen annan kan göra det han gör. Jag råder er alla att gå och se detta, årets konsert och en upplevelse för livet.
Titta på filmerna ovan och fundera, kan ni missa det? 8e september i Stockholm, 9e
i Göteborg. Bor ni långt bort så garanterar jag att det är värt resan. Som jag längtat!
Problemet med datorn lyckades vi aldrig lokalisera... fortsätter imorgon.

söndag 5 augusti 2012

Handmade.

Nu får det vara ett slut på dåliga drömmar. Jag har sömnsvårigheter så det räcker, dåliga drömmar gör inte saken bättre. Antingen är de så hemska att jag vaknar upp nedstämd med en klump i magen, eller så är de så bra att jag blir alldeles ledsen efter uppvaknandet. Just nu känner jag att det vore bättre att inte drömma någonting alls. Igår gjorde jag en drömfångare, mest för att det är snyggt men också för att jag hade haft en skitjobbig natt. Om det finns någon kraft i en sån här tror jag ju snarare att man hittar den i en handvävd drömfångare med fjädrar som svävat över halva världen på vilda fåglar än i någon fabriksgjord skit med fjädrar från inburade liv. Vi får se!

Blev förutom drömfrångartillverkning igår även lite öldrickande. Jag hade lovat mig själv att inte åka in till stan under Pride-helgen men när fina Sara var på besök från Göteborg kunde jag inte hålla mig. Klart godkänd utekväll trots Pride, dålig musik och kopiösa folkmängder.
Dagens låt: Necrologue

torsdag 2 augusti 2012

On your request; tatueringar.

I förra veckan fick jag en kommentar och förfrågning av Anonym. Han, hon, den eller det sa att det vore kul att se bilder på och läsa om betydelserna bakom mina tatueringar. Nu har jag ju bara tre, jättesmå tatueringar och jag har skrivit om dem förut, långt bak i arkivet ...men eftersom läsarsiffrorna ökat sedan dess kan jag ju faktiskt skriva några rader till!


Min första tatuering sitter på insidan av underläppen och gjordes när jag var 16 år. Jag var väl, precis som idag ganska så trött och irriterad på människor i största allmänhet så jag valde att stämpla dit ordet "avsky". Jag tänkte mycket på falskhet och hur folk ler och skrattar mot varandra utåt sett, när de innerst inne egentligen hatar varandra. Därav placeringen. Det känns lite konstigt att förklara tankarna bakom denna tatueringen eftersom jag idag tycker att den är lite småtöntig, men å andra sidan avskyr jag fortfarande en hel del saker. Jag är en tänkande människa, och tänker man så inser man hur fucked up människor är.


Andra tatueringen gjordes hösten 2010 och dess betydelse tänker jag inte skriva öppet om utan det håller jag för migsjälv och dem jag tror förstår sig på det. Det är min personligaste hittills och den gjordes under en jävligt skakig period i mitt liv. Jag mådde sämre än någonsin tidigare och gjorde en massa konstiga saker under dessa månderna. Saker jag aldrig annars skulle ha gjort, som tillexempel att gå och göra en tatuering samma dag som man kommer på motivet och placeringen. Jag brydde mig inte om någonting. Vanligtvis grubblar jag länge över tatueringar just eftersom de sitter livet ut men det betyder inte att jag ångrar denhär. Absolut inte.
Vill även tillägga att den inte har något som helst med k
aosgnosticism att göra.


Den tredje och senaste jag gjort är månen på insidan av överarmen. Jag har alltid känt en speciell dragningskraft till månen, ända sedan jag var liten och hörde vaggvisor om den har den fascinerat. Månen är motsatsen till solen, mörker. Men förutom mörker och skuggsida symboliserar den även många andra saker som tilltalar mig. Bland annat mystik, underligheter, sensualitet och människans irrationella beteende.
Lunatic - luna - måne. Månen är vacker och natten är mer spännande än dagen.

Där hade vi dem, mina tatueringar hittills. Jag känner ingen stress över att fylla min kropp med bläck utan jag låter det komma till mig, både motiv och tillfälle. Jag tänkter alltså inte "Oh jag vill gadda mig, nu ska jag komma på ett fint motiv" utan det får uppenbara sig själv, vilket det också gör. Nu senast var jag på en konsert och bandet körde en låt jag aldrig hört tidigare. Det var en fantastisk låt som verkligen berörde mig och mitt i allt kom en sån klockren textrad. Jag visste direkt att jag skulle printa in den någon gång i framtiden. Har alltså lite planer just nu men jag väntar på ett bra tillfälle innan jag lägger mig under nålen. Det är ingen idé att stressa.
Dagens låt: The Nightchild

onsdag 1 augusti 2012

A real dead one.

Litet blogguppehåll igen häromdagarna, som ni såg. Det blev lite festligheter i fredags, i ett så gott som dött Stockholm. Vi drack bira, snackade skit, var ute och vandrade, åt tapas. Skitgod tapas. Skaldjur och vitlök. Dog. Under dagarna som följde bodde jag hos Fredric, mer eller mindre. Vi var kattvakt åt hans morsa och hade en villa för ossjälva. Inte särskillt många fingrar som lyftes där utan det blev softande av den grövsta nivån. Sockerkaka, OS i simning för mig, Diablo för Fredric och bästa; Iron Maiden på VHS!
Dagens låt: Powerslave