Visar inlägg med etikett Personligt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Personligt. Visa alla inlägg

onsdag 16 januari 2013

Namnlös.

Detta är inte ett rop på hjälp, det är snarare en sorts befrielse. Ger man en tänkande människa för mycket tid att tänka svämmar det lätt över och
ibland är det skönt att bara låta dessa tankar rinna ner längst med armarna och ut genom fingerspetsarna. Jag tycker inte om att bli misstolkad eller missförstådd. Ni som läsare ska inte bara få se den goda sidan av mitt liv, ni bör också bjudas in att se de lite tråkigare delarna ibland för att förstå er på mig. Jag gillar inte perfekta personer i en perfekt värld, det är på låtsas. Relationen är ärligare om den innehåller både nöd och lust.
Jag är förstås inte bekväm med att snitta upp bröstkorgen och öppna upp hela vägen för the world wide web, hemligheter är hemliga och lite integritet mår man bra av. Inlägget kommer bli väldigt rörigt och ni som endast går in på min blogg för att se vad jag har för kläder på mig behöver inte fortsätta läsa här, ni är hjärtligt välkomna tillbaks till nästa inlägg.
Jag var den mest eldfängda, frisläppta, hungriga, nyanserade fågeln av passion. Min fjäderskrud var korpsvart men skimrande i alla universums oupptäckta färger när jag fällde ut mitt vingspann. Jag var vacker och blomstrande fram tills den dagen jag flög in i väggen och sattes i en rostig bur, i ett rum utan fönster. Utanför förändrades världen. Det blev otäckt och främmande samtidigt som jag blev allt mindre. Idag har jag nyckeln till buren men inte tryggheten att öppna den. Var skulle jag ta vägen? Jag mår inte bra här och jag mår inte bra där. Buren är för liten, världen är för liten. Vägskyltarna som leder mot Trivsel hittas inte på denna planetens yta.
Att ha nyckeln och hela jorden framför sig men att ändå inte kunna hitta en enda lämplig plats att landa på, det är en väldigt kvävande känsla. Utan schackbräde, var placerar man då pjäserna? Vad händer med livet? Ett svart hål händer. Buren, hålet. Mitt svarta hål består av läkare, papper, pengabrist, porr, knäckebröd och sist men inte minst ångest. Jag har ohyggligt fina vänner. Enligt normerna dåliga personer, precis som jag själv men enligt mig vackrare än stjärnhimlen. Och familjen, finast. Synd bara att jag har för dåligt med ork och för ont om pengar för att träffa alla så ofta som jag egentligen behövt.
Ångesten är tung att bära, jag har ofrivilligt rasat i vikt. Nätterna är flera timmar för korta, klockan hinner ofta slå morgon innan sömnproblemen låter mig vila. Lägenheten är alldeles för tom, tidigare delades den med en livsglad nakenkatt men det enda som låter om nätterna nu för tiden är kylskåpets surrande. Jag är utmattad, och jag känner mer samhörighet med uteliggarna på de offentliga toaletterna än vad jag gör med småbarnsfamiljen som sitter till bords och äter middag i det fina huset mittemot mitt. Fy fan för framtiden.
Det är under dessa omständigheter som jag ska ut och söka jobb, pigg och glad varenda dag. På fredag tycker jobbcoachen att jag ska ta ut piercingen och 'representera mig själv' med ett leende på läpparna inför ett rekryteringsföretag. Jag måste hitta tillbaks till mitt fjäderbeklädda jag innan jag ens kan så mycket som tänka framåt. Låt mig ta små steg, överös mig med välvilja, krama mig. Ge mig ett simpelt litet jobb, och en katt.

onsdag 9 januari 2013

Januari 2013.

Jag slåss, och har slagits i något som nu känns som en evighet. Hej på er. Jag funderar på om jag ska skriva om mina problem här på bloggen, eller låta bli. Jag vill skriva eftersom jag mår bra av att skriva, få ut det och göra mig förstådd men å andra sidan har jag ingen som helst kontroll över vilka ni är som läser min blogg. Klart man har en förhoppning om att ni är ett glatt gäng som gillar mig, min stil och vad jag pysslar med om dagarna men jag lever inte i någon fantasivärld baserad på sådana totala vanföreställningar. Jag vet att många av er är snokare som antingen hatar mig eller dem jag umgås med. Kanske har du varit tillsammans med en av mina polare, under er tid ihop störde du dig något otroligt på att han umgicks med mig (killar kan ju inte ha tjejpolare) och min blogg har varit din källa att få reda på vem fan jag är, och varför han umgås med mig. Du har redan bestämt dig för att jag är en dålig person och du stör dig ännu mer eftersom jag fortfarande umgås med honom, efter att ni skiljts åt. Vad har jag som inte du har? Jag kan åtminstone tala om för dig vad jag inte har eller har haft - en kärleksrelation med honom. Lugn, jag vet antagligen inte ens vem du är och jag är inte ute efter att göra livet surt för dig.

Babbel babbel. Jag skulle vilja dela med mig av mig själv och berätta om vad som försiggått under uppehållet men det är vetskapen om dessa snokare som ger mig tvivel. Snokare som redan har en dålig bild av mig är bara ute efter en enda sak - smaskigt skvaller som får dem att känna dig bättre än mig. Det bästa som skulle kunna hända vore väl att jag öppnade upp och visade mig svag. Men vet ni, jag slåss för att jag är stark. Jag ger inte upp. Och vet ni, vad jag än skriver är inte jag den svaga som gömmer mig bakom anonymitet och snokar, det är ni.
Det har dock gått sin lilla tid nu och förhoppningsvis är de enda som fortfarande är intresserade av min blogg ni som är intresserade av rätt skäl. Ni som uppskattar mina bilder och ord. Till er skulle jag vilja skriva... så kanske. Om jag skriver så blir det i ett inlägg som sedan kommer att raderas igen. Det kanske får vara uppe i några dagar så att ni frekventa besökare får ta del av det. Vi skiter i resten för jag skiter i om de förstår mig eller inte.
Året 2012 började som ett förändringarnas år, mitt kliv in i den såkallade vuxenvärlden. Jobb och lägenhet i en ny stad. Men allt som påbörjats måste också få ett slut, så småningom raseras det jag byggt upp. Bit för bit. Det gick sakta men tillräckligt fort för att jag inte skulle hinna med att plocka upp alla bitar innan de föll till marken. Nu sitter jag här. Nyårsfesten var iallafall väldigt uppskattad (se film). Uppsala rockade. Tur att jag fortfarande har fina människor i min närhet. 2013, vad håller du för mig?

torsdag 11 oktober 2012

Into a storm of broken glass.
 

Nu är jag trött på att ligga efter med bloggandet, vilket jag antar att ni som besökare också är. Jag har bott hemma hos Fredric i två veckor för att slippa vara ensam i lägenheten, som en slags flykt från något jag en dag ändå måste vänja mig vid. Jag har stundtals mått piss och legat i en hörna men oftast har Fredric fått mig på andra tankar och vi har överlag ändå haft det fint. Nu sitter jag i min lägenhet igen, hemma och vänder. Imorgon åker jag med Veronica för att besöka Sundsvall, Norrland för första gången i mitt liv och Nordfest. Jag har redan ångest över att komma tillbaks till Sthlm på söndag. Kanske hamnar jag hos Fredric igen, vi får se. Att vara i lägenheten bara för ikväll känns skitjobbigt, och därför tänker jag viga denna kväll åt bloggen. Jag behöver skriva och tänka på annat så idag får ni ett jävla jätteinlägg om allt som jag missat att dela med mig av!
Starting with Wovenhand. Konserten jag hade sett fram emot sedan maj 2010, då jag sist såg dem. Jag var av någon märklig anledning själv att gå dit, många av mina polare älskar bandet men just denna spelningen verkade ha glömts eller prioriterats bort. Synd att de missade, även om jag själv inte hade något emot att gå ensam. Det är så många av mina tidigare bästa konserter avnjutits.
Kvällens spelning var precis lika fantastisk som jag hade hoppats på men inte lika känslosam som första gången jag såg dem. Då var det poeterna och den här gången var det rockbandet Wovenhand som stod framför oss på scen. Den underbara lyriken fanns fortfarande där, såklart, men det kokade aldrig över i känslor eftersom fokus denna gången inte bara låg på texterna och den akustiska gitarren utan alla instrument inblandade. Personligen föredrar jag Wovenhand i det lite lugnare formatet men jag menar inte att den här spelningen var dålig. Absolut inte, långt ifrån. Det dundrades på ordentligt med låtar från senaste plattan, den tyngsta hittills, och jag kände mig helt omtumlad vid flera tillfällen. David spände sin iskalla men fokuserade blick över publiken och bara närvaron av hans stora själ gjorde oss darriga i kroppen. En mycket mäktig spelning. Levande och full av intryck. Det är alltid en stark upplevelse att se Wovenhand live och det var värt varenda krona. Trots att jag var grovt bakfull sedan dagen innan kände jag mig alldeles upprymd när jag lämnade konserten. We got our hardened hearts to beat.

September månad har varit smått kaotisk som ni kanske förstår. Det började bra med Wovenhand, parkhäng, jobbsökande och en kul kväll med lägereld och alkohol nere i de becksvarta tunnlarna under Stockholms stad ...sedan försvann Sixten och mitt mående med honom. Mamma körde upp med bil och hämtade ner mig till Skåne där jag umgicks med familjen en vecka. Mysigt mitt i all sorg. Åt ute, shoppade med syrran, träffade Sanne och åkte över till Danmark för att besöka min absoluta favoritpub och spenderade mycket tid med djuren på gården. Kunde nog inte spenderat den där jobbiga tiden på ett bättre sätt. För att inte missa mötet med arbetsförmedlingen var jag dock tvungen att åka tillbaks upp, till slut.
Jag passade på att flyga på fredagen för att inte missa In Solitudes spelning samma kväll. Alla var där, drickan dracks och spelningen var som alltid helt grym. Det är ett oerhört röj och samspel, sjukt jävla medryckande från början till slut. I princip alla dagens band borde ta lärdom av In Solitude, inte kopiera, men ta lärdom. In Solitude har hittat precis rätt och vet hur en liveshow ska utföras, det är mycket som bleknar i jämförelse. Degial var även dem på plats och gav oss ett smattrande framträdande, värt att nämnas. Efter konsertkvällen blev det efterfest i repan. Kändes till en början bra men med tanke på mitt allmänna mående och hur pass mycket folk vi var därinne blev det snabbt ganska olustigt. Jag kände mig osocial och töntig som mådde kasst, fick dåligt samvete och lämnade slutligen.
Dagen efter (lördag) ringde jag Fredric för att höra vad folket pysslade med. Han förstod att jag hade det jobbigt och ville bjuda med mig till öl och whiskeymässan som just då pågick. Vart lite tveksam till en början med tanke på hur gårdagen hade slutat men tänkte att jag hellre träffade dem än att sitta i lägenheten och uggla. Även denna kvällen gicks igenom på skakiga ben och jag kände mig inte riktigt "med" i skallen. Ölen var asgod och sällskapet nästan ännu godare men jag mådde fortfarande inte bra. Därefter stannade jag hos Fredric och två veckor flög förbi.
September är nu oktober och jag är lite nervös inför morgondagen. Fest igen, kommer det gå bra den här gången? Jag ska iallafall få se Year of the Goat lira och Veronica har lovat att visa mig hennes Norrland. Med lite tur kan det nog bli ganska roligt, ändå!
Dagens låt: Poisoned, Blessed and Burned

måndag 24 september 2012

Älskade Sixten.

2012-08-24 - 2012-09-22

Min fina prins lämnade världen natten mellan fredag och lördag efter att ha blivit plötsligt sjuk under veckan. Jag har fått många stöttande meddelanden på internet och telefon de senaste dagarna och det är jag väldigt tacksam för. Många har även frågat om hur det gick till men jag har inte orkat sätta mig ner att skriva. Idag tänkte jag gå igenom händelseförloppet här på bloggen så att ni som bryr er slipper sitta undrandes och känna att jag struntar i att svara på era frågor.
Sixten började i helgen 14-16e att sluta äta ordentligt, jag hade sovit borta en natt och när jag kom tillbaks hade han bara rört toppen av torrfodret. Skålen brukar annars nästan vara tom efter ett dygn och jag tänkte att han kanske var deppig över att jag varit borta och därför slutat äta. En psykisk grej som alltså skulle kunna gå över med tillräckligt mycket kärlek, bus och uppmärksamhet. Jag försökte med allt under de kommande dagarna, allt som brukade göra honom gladare och allt som skulle kunna dra lite energi och få honom hungrig igen. Han var sitt vanliga jag och gosade tillbaks, spann, busade och pratade under hela tiden och det gjorde nästan saken ännu klurigare. Hade han visat större tecken på sjukdom hade jag tagit honom till veterinären tidigare i veckan men det var inte förrens onsdag natt/torsdag morgon som hans tillstånd försämrades drastiskt. Kroppen smalnade av rejält samtidigt som han blev allt mer hängig. Inte så konstigt egentligen med tanke på att han inte ätit på fyra till fem dagar. Drack vatten gjorde han dock på egen hand, och det var väl det som höll honom vid liv så pass länge.
Jag som bara hade sovit 1h under natten började inse allvaret i situationen, och det gick upp för mig att Sixten faktiskt skulle kunna försvinna. Förstörd, trött och gråtandes ringde jag veterinären och bad om tidigast möjliga tid, det fick bli tidigt på fredagmorgon. Enda akutmottagningen för djur låg över en timme bort från mig och dels hade jag inte råd med behandlingen där och sedan ville jag inte utsätta Sixten för en sådan lång och jobbig resa med tunnelbanor och skit i hans tillstånd. Har ju själv ingen bil uppe i sthlm. Det var bättre att låta honom spara på energin över natten, hemma i lugn och ro. Veterinären sa dock att jag var tvungen att tvångsmata honom varannan timme så jag sprang ut till apoteket och fixade en plastspruta att kunna mata honom med. Även denna natten var otroligt jobbig, jag fick sova två timmar och han kämpade emot matningen, men han överlevde till morgonen och veterinären.

Jag kände en lättnad över att ha klarat oss till kliniken, nu skulle han få vård och allt skulle bli bra ...men oroväckande besked väntade oss. Blodproverna visade på dåliga resultat och Sixten hade ett inre problem av något slag. Det kunde vara allt ifrån en infektion till värre saker som cancer. Hur som helst så tydde det på något stort. Och dåligt. Han lades i dropp och jag satt brevid honom i tre timmar. Med tanke på hans tillstånd hade han varit för svag för att klara av att sövas, dvs hade det varit en tumör som krävde operation hade han inte överlevt narkosen. Vi fick helt enkelt hålla tummarna för att det var en infektion som kunde botas med antibiotika. Jag hämtade ut medicinen, fick köpt extra energirik mat och tog hem honom för att sedan behandla/tvångsmata under helgen och återkomma till kliniken på måndagen för att ta nya blodprover.
När vi kom hem var han väldigt låg men jag fick åtminstone i honom mat och vatten. Att tvångsmata honom när han redan var så nere kändes fruktansvärt. Han tyckte det var jättejobbigt och om detta var vår sista natt tillsammans ville jag ju inte att han skulle tycka att jag varit elak mot honom sådär precis i slutet, men om tvångsmatningen skulle kunna rädda honom fanns det ju inget annat val än att bara göra det. En jobbig kväll gick sakta över till en nästan outhärdlig natt. Runt 23-tiden gick Sixten upp på skakiga ben för att hulka och till slut kräkas ut allt jag tvingat i honom. Medicin, vatten och mat. Då brast det för mig och jag förstod att han antagligen inte skulle klara natten. Paniken inföll sig och tårarna bara forsade, hur skulle jag kunna klara mig utan honom? Jag gav matningen ett försök till men inte heller det ville stanna i magen. Därefter utsatte jag inte honom för mer jobbigheter. Nu var det bara kärlek som gällde.
Pratade med mamma i telefon från och till men det räckte inte. Att vara ensam med Sixten i en sånhär situation var det absolut tuffaste jag någonsin behövt genomlida. Det jobbigaste jag gått igenom om i hela mitt liv. Jag hade hjärtklappning och trots min inre panik var jag tvungen att hålla mig lugn för Sixtens skull. Han låg liten och svag på en filt på golvet och jag såg att han försökte finna ro, men verkade rädd. Hade jag hållt på att föra oväsen hade det ju knappast underlättat för honom.

(Bild från natten. En av våra sista stunder tillsammans, hud mot hud.)
Timmarna gick och från att ha legat tyst på filten samlade han då och då kraft till att gå upp för att kräkas eller kissa, han hade ont och efter varje gång han varit uppe hoppades jag att det skulle ha varit den sista. Jag hoppades att nästa gång han la sig ner skulle han våga slappna av och finna ro.
Jag låg brevid honom på golvet med mina varma händer om hans andetag. Vi pratade gamla minnen och jag kände hur tassarna svalnade samtidigt som andningen blev svagare. Han pep och jag sa åt honom att inte vara rädd. Det krävs stort mod att slutligen våga ge sig ut i ovissheten men jag stöttade honom in i det sista och utöver, han skulle klara sig fint. Klockan var fyra när han slutligen lämnade. Mitt lilla liv, knyttet, skinnet, prutten, skrynklet. Min livräddare, sambo och vän. Plötsligt blev lägenheten allt för tyst. Han led inte mer.
Jag fick några timmars sömn och på morgonen ringer mamma, hon är på väg upp till sthlm för att hämta mig. Idag sitter jag nere i Skåne och det känns väldigt skönt att inte behöva vara helt ensam nu i veckan, jag bävar för att åka tillbaks.
Häromveckan frågade en icke-djurmänniska om varför jag hade katt, egentligen. Han menade på att folk med djur ofta blir tvugna att avstå roliga saker som spontana resor med polarna pga. att de måste tänka på djuret. Jag minns inte vad jag svarade men efteråt gick jag hem och tänkte lite på saken. Jag kom fram till att en av de främsta anledningarna till att jag alltid älskat mina katter som jag gjort är för att de inte lämnat mig. Vänner kommer och går, de kan vara underbara ena dagen och svika en dagen därpå. Jag står gärna över en kul spontanresa för min katts skull, och dessutom, hur kul är det att vara borta när man sedan inte har något att komma hem till? Han var enda anledningen till att jag kom hem, och var hemma. Hur ska det gå nu?
Känns lite ironiskt att detta skulle hända precis efter att jag tänkt sådär "han lämnar mig inte" men jag vet å andra sidan att hade han fått välja själv så hade han stannat ett bra tag till, livsglad som han var. Detta var bara väldigt oturligt, för oss båda.

Det är alltid en chansning med djur. Vissa lever i över 15 år utan att någonsin haft en allvarlig sjukdom, vissa firar aldrig ens ettårsdagen.
Som djurägare måste man klara av ett djurs bortgång, men man hoppas ju såklart alltid att få så mycket tid tillsammans som möjligt innan dagen kommer. Två år är ingen tid för en katt men med en personlighet som krossade allt lyckades han sprida mer glädje under denna korta period än vad många andra skulle göra under en hel livstid.
Sixten, ett förevigt varmt kapitel i mitt liv. Minnena av dig kommer föralltid att finnas i mitt hjärta och jag ska plocka fram dem när jag behöver styrka.

Älskade vän, tack för att du fanns med mig.
Dagens låt: Wild Theme

onsdag 19 september 2012

The not so gravy train.

Lovar bättre uppdatering och sitter likt förbannat här, över en vecka senare och inser att jag inte skrivit ett enda inlägg. Va fan. Jag känner mig nergången som människa, sitter i en stökig lägenhet och skriver i en blogg som jag låtit förfalla, med ett glas billig blandsaft brevid mig. All min vakna tid går åt till att skriva cv, söka jobb och ha ångest över att ingen verkar nappa. Ingen, någonstans. Där emellan raderna tar jag mig även lite tid att träffa folk, ibland. I helgen bodde jag hos Fredric, denna underbara som kan umgås med mig, och som jag kan umgås med under dagar som dessa. Han spelar data och jag kan ligga osminkad utan bh i en soffa eller en säng och bara glo ett helt dygn om jag så vill. 24 timmar utan att han blir trött på mig. Och så snackas det förståss en hel del skit, gärna med pannkakor och öl eller vin som tilltugg. När jag behöver träffa folk men varken har energi eller lust till att träffa folk, då träffar jag honom. Han är bra.

Fast så har jag ju såklart några dagar där energin finns också. I förra veckan tog jag och öppnade dörrarna för en helt ny liten bekantskap. Runt 06:00 nere på Sweden Rock i somras sprang jag och denna härliga brud på varandra genom fyllan och en halvtrasig bandare som spelade Scorpions på högsta volym. Efter en kort stunds svamlande upptäckte vi att vi bodde i exakt samma stadsdel uppe i Stockholm och vi bestämde givetvis att ses hemma, även utanför festivalen. En såndär skön fyllebestämmelse som föll i glömskan eftersom vi inte plockat varandras namn eller någonting. Men så tre månader senare hittar vi varandra på nätet genom gemensamma polare, skriver, börjar garva åt festivalen och bestämmer träff på nytt. Så så blev det. Ett par öl och en ny bekantskap, hon arbetslös precis som jag. Som upplagt för häng!
Slutligen kan jag berätta att jag släpade mig till gymmet igår, för första gången sedan i juni. En hel sommar av ölhäveri och soffpotatisness har satt sina spår och jobbigt var det, men det är inte mycket att tjaffsa om, bara att sätta igång.
Nu måste jag lägga mig. Ska försöka att få tid att skriva imorgon, har ju en hel Wovenhand-konsert att dela med mig av!
Dagens låt: Have A Cigar

söndag 5 augusti 2012

Handmade.

Nu får det vara ett slut på dåliga drömmar. Jag har sömnsvårigheter så det räcker, dåliga drömmar gör inte saken bättre. Antingen är de så hemska att jag vaknar upp nedstämd med en klump i magen, eller så är de så bra att jag blir alldeles ledsen efter uppvaknandet. Just nu känner jag att det vore bättre att inte drömma någonting alls. Igår gjorde jag en drömfångare, mest för att det är snyggt men också för att jag hade haft en skitjobbig natt. Om det finns någon kraft i en sån här tror jag ju snarare att man hittar den i en handvävd drömfångare med fjädrar som svävat över halva världen på vilda fåglar än i någon fabriksgjord skit med fjädrar från inburade liv. Vi får se!

Blev förutom drömfrångartillverkning igår även lite öldrickande. Jag hade lovat mig själv att inte åka in till stan under Pride-helgen men när fina Sara var på besök från Göteborg kunde jag inte hålla mig. Klart godkänd utekväll trots Pride, dålig musik och kopiösa folkmängder.
Dagens låt: Necrologue

torsdag 2 augusti 2012

On your request; tatueringar.

I förra veckan fick jag en kommentar och förfrågning av Anonym. Han, hon, den eller det sa att det vore kul att se bilder på och läsa om betydelserna bakom mina tatueringar. Nu har jag ju bara tre, jättesmå tatueringar och jag har skrivit om dem förut, långt bak i arkivet ...men eftersom läsarsiffrorna ökat sedan dess kan jag ju faktiskt skriva några rader till!


Min första tatuering sitter på insidan av underläppen och gjordes när jag var 16 år. Jag var väl, precis som idag ganska så trött och irriterad på människor i största allmänhet så jag valde att stämpla dit ordet "avsky". Jag tänkte mycket på falskhet och hur folk ler och skrattar mot varandra utåt sett, när de innerst inne egentligen hatar varandra. Därav placeringen. Det känns lite konstigt att förklara tankarna bakom denna tatueringen eftersom jag idag tycker att den är lite småtöntig, men å andra sidan avskyr jag fortfarande en hel del saker. Jag är en tänkande människa, och tänker man så inser man hur fucked up människor är.


Andra tatueringen gjordes hösten 2010 och dess betydelse tänker jag inte skriva öppet om utan det håller jag för migsjälv och dem jag tror förstår sig på det. Det är min personligaste hittills och den gjordes under en jävligt skakig period i mitt liv. Jag mådde sämre än någonsin tidigare och gjorde en massa konstiga saker under dessa månderna. Saker jag aldrig annars skulle ha gjort, som tillexempel att gå och göra en tatuering samma dag som man kommer på motivet och placeringen. Jag brydde mig inte om någonting. Vanligtvis grubblar jag länge över tatueringar just eftersom de sitter livet ut men det betyder inte att jag ångrar denhär. Absolut inte.
Vill även tillägga att den inte har något som helst med k
aosgnosticism att göra.


Den tredje och senaste jag gjort är månen på insidan av överarmen. Jag har alltid känt en speciell dragningskraft till månen, ända sedan jag var liten och hörde vaggvisor om den har den fascinerat. Månen är motsatsen till solen, mörker. Men förutom mörker och skuggsida symboliserar den även många andra saker som tilltalar mig. Bland annat mystik, underligheter, sensualitet och människans irrationella beteende.
Lunatic - luna - måne. Månen är vacker och natten är mer spännande än dagen.

Där hade vi dem, mina tatueringar hittills. Jag känner ingen stress över att fylla min kropp med bläck utan jag låter det komma till mig, både motiv och tillfälle. Jag tänkter alltså inte "Oh jag vill gadda mig, nu ska jag komma på ett fint motiv" utan det får uppenbara sig själv, vilket det också gör. Nu senast var jag på en konsert och bandet körde en låt jag aldrig hört tidigare. Det var en fantastisk låt som verkligen berörde mig och mitt i allt kom en sån klockren textrad. Jag visste direkt att jag skulle printa in den någon gång i framtiden. Har alltså lite planer just nu men jag väntar på ett bra tillfälle innan jag lägger mig under nålen. Det är ingen idé att stressa.
Dagens låt: The Nightchild

tisdag 31 juli 2012

60's psychedelic.

Mina sömnproblem gav mig i förra veckan utrymme för ett litet projekt. Här har ni resultatet av tre hela nätter, under influenserna av Ulvers senaste platta. Finns självklart detaljer jag är mindre nöjd med men överlag blev den som jag hade tänkt. Det är för i övrigt första gången på ungefär två år som jag greppar en penna och sätter mig att rita. Inspirationen har inte varit med mig under den senaste tiden men nu för några dagar sedan kröp den sig på. Hoppas att den snart kommer på besök igen.
(Ledsen för de fula vattenstämplarna också, känner att jag vill vara på den säkra sidan eftersom min blogg är helt öppen för alla.)

Dagens låt: Where Is Yesterday

onsdag 18 juli 2012

Istagram - scorpiosunsets.

Och slutligen föll även jag för trycket. Skapade mig en profil på Instagram igår. Förstår ingenting. Har bara lagt upp en bild så just nu är den inte speciellt rolig... vet inte om jag ska göra den privat senare men än så länge är den öppen för det allmäna ögat. Bloggen kommer förståss att förbli min mest personliga "öppna" sida men ni som vill se fler bilder kan också följa mig på Instagram (om det nu ens går att följa personer man inte är vän med på facebook?). "scorpiosunsets" är namnet!

Joined Instagram yesterday. I may decide to make it a private profile in the future but right now and until then (if I close it) you can find me under the name "scorpiosunsets". Follow if you wish to see some more pictures. Happy happy joy joy, crush kill destroy!


Dagens låt:
On Battleship Hill

torsdag 10 maj 2012

Nightfall.

Mörker och mystik har alltid haft en speciell dragningskraft och inflytande på mig. När natten lägger sitt täcke över gatorna sker förvandlingen. Den lockar fram underligheter och kusligheter, magi, rädsla, tomhet. Folk låser sina dörrar och lämnar världen åt nattugglorna. Att gå ensam på en svagt belyst gata utan slut kan både vara skrämmande och oändligt vackert. Sinnena vaknar, ljud blir starkare och du ser skönheten i saker du aldrig annars hade lagt märke till. I det fördolda.
Anledningen till denna utsvävningen var för att jag kollade igenom min mobil häromdagen och hittade väldigt många bilder tagna under månens regim. Jag har knäppt dem under nattliga promenader och de är minimalt redigerade, nästan direkt tagna ur mobilen. Tycker att de har potential men hatar dendär kameran, önskar att jag hade haft systemkameran på mig lite oftare.

När katten är borta dansar råttorna på bordet, solen är på andra sidan och räddningen är långt bort. Natten är till för dem som vågar.
Dagens låt: Beau Village

söndag 6 maj 2012

A clever path for the fools who know.

Hade en helt underbar dag igår tillsammans med grabbarna grus. Vi ringde varandra tidigt på morgonen och bestämde att vi skulle mötas upp och försöka göra något av dagen -och inte natten för en gångs skull. Inget fel på natten men det är kul att se varandra i dagsljus ibland också. Sagt och gjort och några öl och timmar senare strosade vi lagom fulla igenom ett villaområde tills vi kom fram till ett tomt barndomshem. Katterna strök omrking och solen strålade starkare än någonsin förr genom persiennerna och växterna i fönstrena, det brände igenom dammet. Hösten blev till vår och ungdomar blommade ut till vuxna. Vi satt i slitna skinnsoffor, lyssnade på gamla LP-plattor och läste låttexter skrivna på pizzakartonger "this is a very fånig song". Leendena på läpparna vissnade aldrig, vi vissnade aldrig.
En underbar dag som sagt, och jag är glad över mina vänner. Idag känner jag mig stark.

måndag 9 april 2012

Påskfläskande med familjen.

I helgen var familjen återförenad! Mamma, pappa och syrran kom upp till Sthlm sent i torsdagskväll med bilen fullproppad av diverse nödvänligheter såsom två flak gröna och ett halvt ton påskgodis. Mådde nästan dåligt bara av att titta på det för jag kände på mig att det skulle bli som i julas då jag också fick upp en massa gödde... hade fan truten full av choklad dygnet runt i säkert två veckor efter att mamma och pappa åkt hem. Och tjock blev man! Så denhär gången var jag snabb på att plocka av lite godis i småpåsar till mig, sedan gav jag tillbaks resten. Känns skönt, kunde ha slutat i kaos. Ölen fick lov att stanna dock!
Vi har haft några stressiga men väldigt roliga dagar jag och familjen, när man inte setts på ett halvår finns det en hel del grejer man vill göra tillsammans. Vi har shoppat gärnet, ätit på resturang två dagar i rad och ölat ute på krog
en. Åh vad jag har blivit bortskämd i helgen, och åh vad hemskt det känns att säga men åh vad härligt det varit! Att äta god mat gratis, det var en ren vana när man bodde hemma men nu, efter halvåret av snål-livet kändes det helt fantastiskt att bli bjuden sådär, haha.

Och som om det inte vore nog med resturangbesöken bjöds det på final i form av rejäl storhandling innan de åkte hem i söndags. Kvittot landade på "blygsamma" tvåtusen och nu har jag hela hemmet fyllt av Snabbmakaroner, O'boy, toapapper och bieost. Fläskfilén som mamma tyckte att jag skulle ha ligger fint inne i frysen den också. Ja jävlar, jag lär inte behöva gå till affären på flera veckor. Är så sjukt tacksam, särskillt nu när jag losat arbetet och behöver varenda krona fram tills dess att jag hittat ett nytt. Känns såklart dödsdrygt att mina föräldrars plånböcker blev lidande men jag vet att de inte surar. Det gjordes i välvilja och kärlek. Tacksaaam.
Syrran har också varit grejt, såklart. Hängt med mig ut på röverier med Emelie, Lalle och Fredric om kvällarna! Sjukt roligt att träffa alla igen och jag har inte skrattat så mycket på länge som jag gjorde i helgen. Bästa familjen!
(Bilder på bytena från shoppingen får ni imorgon!)
Dagens låt:
Book Of Thel

fredag 16 mars 2012

And the grey damp filthiness of ages.

Ikväll mitt herrskap, ger vi fingret till livet.
Idag har jag kämpat mot problem och människor jag egentligen bara borde stänga ut ur mitt liv, samtidigt som jag suttit på bussen, lyssnat på PJ Harvey och drömt vakna drömmar om England och Danmark. Två länder jag saknar. "Let me walk through the stinking alleys to the music of drunken beatings". Jag saknar de varma vinternätterna, att känna sig ensam med en vän, att känna doften de mörka bakgatornas ärlighet, kullerstenarna och den svarta ölen. Där är jag hemma. Leenden är lögner, misären är sann. Den allra vackraste sanningen om man bara kan se förbi tårarna. Ni vänner därute som varit där med mig och förstår vad jag snackar om, ni är guld värda.

Missförstå mig rätt nu, misär är för mig inget dåligt ord och jag whinear inte.
Dagens låt: The Last Living Rose

tisdag 13 mars 2012

Break the black ice.

Vilket fantastiskt vårväder det är ute nu, man verkligen känner hur det påverkar sinnet. Jag njuter av varje solstråle och mår betydligt bättre än för en månad sedan. Igår hade jag en helt underbar dag. Måste ha drömt bra drömmar för när jag vaknade så hade tiden spolats tillbaks. Jag var ungefär 15, bodde hemma med familjen i Skåne, gick på högstadiet, hittade på bus och hade inga som helst problem i världen. Helt fri utan några krav eller måsten. Det tog mig flera minuter att fatta att jag befann mig i min egna lya i Sthlm och att jag snart var tvungen att gå tillbaka till jobbet för att tjäna pengar så att jag sedan kan leva vidare. En ganska tråkig insikt även fast jag är stolt över vad jag lyckats uppnå.

Jag lät jag mig iallafall inte knäckas utan jag tog tillvara på känslan morgonen gav mig. Några minuters total paus. Den må ha varit kortvarig men den var helt fantastisk och fick mig att se lite lättare på saker och ting under hela dagen. Det blev skogspromenad med iPoden i öronen, mobilen lämnade jag hemma för att inte bli störd. Jag gick iväg från stigarna och följde solnedgången mellan träden, bara gick och gick. Fick rensat skallen lite och det kändes riktigt bra.

Idag fortsatte vädret att vara fint och jag fortsatte att fira detta. Lalle kom över och vi drog ut till en fortfarande istäckt sjö, drack lite bira och snackade skit tills det att verkligheten ikapp oss, det är tidig vår - inte sommar. Solen gick ner och allt blev förjävla kallt, fast innan dess hade vi iallafall haft en bra dag.
Dagens låt: The Siren

söndag 15 januari 2012

Living easy, living free.

Verkar finnas ett intresse om bilder på min lya därute... idag fick jag äntligen lite
mer ordning på skiten (tillräckligt för att kunna fota) så jag tänkte bjuda er på en sisådär tusen bilder. Såhär har jag det just nu, välkomna till min vindsvåning, mitt lilla place.

25 kvadrat är en hyffsad yta men när taket är så pass lågt som här ser det lätt lite plåttrigt ut med alla grejer. Ser man till helheten ser det ganska trångt ut men tittar man på detaljerna tycker jag ändå att jag lyckats göra rum. Vissa av möblerna kom med lägenheten, bland annat den vita fåtöljen och fotpallen som ska bort så fort jag hittat en soffa. Lär ändra en del innan jag känner mig helt nöjd men som sagt, såhär har jag det just nu, tre dagar efter att jag flyttat in. Lite schyssta detaljer som djurskallar, drömfångare och ljusstakar på detta så ska det nog bli riktigt mysigt här!
Favoritprylarna är spegeln i hallen och kakfatet med smyckena på som jag fick av familjen i födelsedagspresent, dööödssnygga. Sedan älskar jag ju ljuslyktan i fönstret och kobralampan också, de har hängt med en stund men är lika bra för det! M-mm!

Toalett har jag också för er som undrar. Den ligger bakom köket men är inte direkt något märkvärdigt så jag struntade i att fota. Nu ska jag väcka Sixten för att busa, annars kommer jag ha ett helvete med en hyperaktiv katt inatt...

Dagens låt: The Words That Marketh Murder

lördag 14 januari 2012

Första natten i egna lyan.

Klockan är tio i tre på natten och jag sitter och myser med Sixten i nya lägenheten, min egna lya. Idag flyttade jag på riktigt och nu bor jag här. Mamma och pappa är i stan också, de riskerade sina liv för att åka upp med kisen och mina prylar. Glashala vägar och en lånad bil med dåliga bromsar är en dålig kombo, de fick sladd och snurrade omkring ute på motorvägen... riktigt jäkla läskigt. Som tur är var pappa grym vid ratten och lyckades parera någerlunda trots att däcken låst sig till både höger och vänster. De stannade bara några centimeter från stålräcket och bilarna runtomkring lyckades även dem stanna utan att köra på något/någon. Otäckt, hemskt och som sagt läskigt. Kunde ha slutat i total katastrof och då vet jag inte vad jag hade gjort. Mina fina föräldrar! Nu är dem iallafall på ett hotell någonstans i stan och vilar ut efter dagen. Själv sitter jag här med ångest över att klockan är så mycket, ska möta upp föräldrarna tidigt imorgon för en shoppingrunda. Bäst att jag tackar för idag, gonatt!

fredag 6 januari 2012

Kommentaren.

Dehär lilla textstycket ramlade in under ett av mina inlägg häromdagen:
"Jag kommer ihåg den lilla texten du skrev förra året om att vi skulle göra 2011 till en jävla fest osv. Att det var dags att börja leva om man inte gjorde det innan, den texten du skrev för ett år sedan var ett wake up call för mig. Tanken hade inte frestat mig än att jag vill uppleva saker, men efter att jag läst det inlägget så bestämde jag mig för att nu jävlar! Och aldrig har jag haft så kul i hela mitt jävla 17åriga liv som jag haft detta året! Du väckte mig, och det är jag evigt tacksam för! PARTY AINT OVER TIL I SAY SO! KRAM" Anonym.
Och fan så glad jag blev. Detta är för mig en av de finaste komplimangerna jag skulle kunna få, att höra att man inspirerat andra till att våga släppa loss. Jag har med mina ord väckt hunger i en person och fått dennes liv att bli rikare på upplevelser. Fantastiskt att höra. Jag är glad för din skull, anonym, och till er därute som låter er hindras; spräng alla barriärer, öppna sinnena och låt er förföras. Släpp taget och tillåt inte ersjälva att missa roligheterna, festa ikväll och ta itu med morgondagen först när den kommer. Never stop the madness!

måndag 2 januari 2012

Ett helt år i ett enda inlägg.

Att reflektera är både kul och viktigt så precis som förra året tänker jag göra en liten åt
erblick innan jag lämnar 2011 för att istället fokusera på och ta mig an 2012!

Januari

I början av 2011 befann jag mig på ett ganska mörkt ställe. Problemen från 2010 ville inte riktigt släppa taget och hängde med mig en bit in på det nya året. Ingen direkt höjdare då men idag är jag ändå tacksam. Ur askan stiger fågel Fenix. Förutom att ge mig en inre mognad och utveckling visades jag också många intressanta platser. I januari drogs jag mot Danmarks svarta gränder och hittade min nya favoritkrog. Många kalla nätter spenderades här i en fantastisk miljö att hålla djupa samtal över en öl på.
Kreativiteten flödade och jag började göra egna smycken.

Gjorde en kort men intensiv liten visit i Växjö. Fest tillsammans med polare från förr oc
h bakisfrukost på café med ett gäng festivalare.
Började lägga upp planerna för sommaren och skaffade min SRF-biljett.


Februari

Den sjätte februari skulle bli en tragisk dag då världen förlorade en gitarrlegend. Gary Moore stämplade ut alldeles för tidigt och i min familj var sorgen stor. Musiken och konsertminnena lever dock vidare, och det är vi alla evigt tacksamma för!
En sjukt aggressiv storm drog över Skåne och bestämde sig för att förstöra både pool och jacuzzi hemma hos oss (som tur är har vi fått ordning på det mesta nu).
Metalbaren öppnade i Helsingborg och det bjöds på många roliga utekvällar just
där och då. Nytt ställe med härligt folk.
Började på en kurs i silversmide och gjorde en jävla massa schyssta smycken.

I slutet av månaden brände Strömstad (av alla ställen) av en riktig black metal-kväll och visade vart skåpet skulle stå. Mayhem, Marduk och Nifelheilm stod för musiken och festandet skötte sigsjälv. En riktigt grym kväll tillsammans med både norrmän och svenskar som slutade med gött hotellhäng!

Mars

Befrielsen. Den åttonde mars blev jag klar med mitt bilkörkort och kunde äntligen säga adjö till allt vad trafikskolor hette - efter att ha tagit 3 st olika körkort. Jävla tröttsam process dedär.
För första gången på väldigt länge så höll jag mig nere i Skåne en hel månad, men missad
e inte festen för det. Bjöds på både födelsedags och inflyttningsfester lite här och var, bra skit.
Testade att bleka ögonbrynen. Vart skitsnyggt och blev nöjd men fortsatte inte eftersom det k
ändes lite onödigt, haha. Kul att ha provat iallafall.

April

Flydde till slut fältet. Åkte upp till Göteborg på impuls och hängde med madammen Nuvia. Fyra galna dagar av galet alkoholintag, galen fest och (tro det eller ej) jävligt givande diskussioner därimellan. Stormtrivdes och mådde riktigt bra.
Såg även Sabbath Assembly live på Nefertiti under Göteborgsvistelsen. Oerhört bra spelning, avslappnat och spirituellt. Hon kan, dendär Jex!
Solen kikade fram och gav oss lite efterlängtad värme. Det i sin tur betydde skinnpaj, bärs
och årets första parkhäng. Oh som vi njöt.
Valborg firades hemma hos Fredrick i hans herrgårdsliknande hus. Det var grille, vattenpipa, spelning och såklart en massiv majbålsbrasa.

Maj

Sixten kastrerades och var ledsen som bara den ...men fick tillbaka livlusten så fort tratten åkte av från huvudet, haha, lilla knyttet!
Jag beställde in en Hoegaarden på krogen för första gången. Något av en favoritöl som
jag tidigare bara hade druckit hemma. Fick världens chock och skrattanfall när glaset sattes ner på bordet... en hel hink med öl! Oh yeah.
Åkte ut på "östkusts-turné" för att festa med en jävla massa vänner, gamla som nya. Det var konserter, replokaler, MC-klubbar och hemmakrök, allt i mycket gott sällskap. Jag hann beta av både Sthlm, Uppsala och Norrköping innan
jag åkte hem. En ganska skev men kul vecka, nyttig om inget annat.

Juni

Gjorde världens tabbe och åkte till Laholm med Sabina. En riktigt fin och solig dag med öl i handen och polarnas band på scen, njutbart som fan fram tills dess att vi skulle hem. Laholm visade sig vara världshålan 3000 dit inga tåg eller bussar ville gå. Vi satt fast, i flera timmar, innan min fina mamma kom och räddade oss. Hahaha.
Sweden Rooock tjalalalala! Såg goa band, lärde känna en massa nytt folk, blev jagad
av bajsmannen igen, upplevde min första festivalstöld, tryckte i mig vildsvinskebab och såklart, festade jävligt gött.
Veckan efter Srf impulsåkte jag till Metaltown, årets flopp. Kommentarer känns överflödiga, jävligt missnöjd.

Firade midsommar på Bjufsgård, en tradition som aldrig slår fel! Flakmopeder och fylleslag i sommarna
tten, ja tack.
Gjorde ännu ett impulsköp... fast denna gång inte till opålitliga Metaltown utan till ständigt le
vererande Iron Maiden! Bara ett enstaka dygn innan spelningen hade en polare kommit över ett par biljetter, resan till Göteborg var ett faktum.

Juli

Iron Maiden på Ullevi. Behöver jag säga mer egentligen? En av mitt livs bästa dagar från början till slut. Hela staden var sprängfull av fans och Maiden spelades överallt. Allsång och grov fylla, sedan en fantastisk spelning som gjorde mig rörd till tårar. Fotot ovan är taget av en kompis till mig som fick presspass till spelningen.
Välkomnade två små nya kattungar till gården. Otis och Bentley, två nya stallkatter. Jättesmå och jättegulliga.
Gjorde en liten skånsk dagsutflykt med familjen. Sinnessjukt god glass i Åhus följt utav runtspringande på Kiviks marknad. Jävligt trevlig dag.
Svängde inom Helsingborgsfestivalen för att hänga i öltälten med polarna.

Augusti

Augusti betyder Wacken Open Air, så är det bara. Hade ett fullständigt galet år där nere på de tyska slätterna. Vandrade omkring ensam om nätterna och hittade både det ena och det andra, bland favoriterna fanns campet som hade en kran det kom grogg ur. Festfolk och gratis grogg, vad händer! Sedan får vi ju inte glömma skrattanfallet från när vi rakade en Dr.Phil-frysir på Philip ifrån vårat eget camp. Underbar vecka!
Hade en schysst kväll nere i Malmö. Spökbil, Entombed och replokal all night long!

Dags för besök i Sthlm igen. Jag skulle upp och jobba på Formexmässan men passade på att åka upp några dagar tidigare för att hänga med folk jag inte träffat på länge. Bland dem fanns Fredric, som jag då inte hade sett på ett helt år, crazy.

September

Katt- och lägenhetsvakt i Göteborg åt en polare som var utomlands. Tre väääldigt tunga mornar av bakfylla. Det tog emot att kliva ur sängen för att gå upp och festa igen kan jag tala om, men jag lyckades trotsa alla fysikens lagar och kände mig grym.
Efter ett augusti som mest regnat bort så kom September och bjöd på ett fullständigt underb
art väder. Jag tog tillfället i akt, satte mig på motorcykeln och körde ut på några av årets sista rundor uppe på åsen. Att glida omkring helt ensam utan att bry sig där på sin motorcykel i ett vackert landskap, eufori. Mitt livs bästa rundor där!
Vart som så många gånger förut kidnappad mitt i natten av Kryll o co. i hans bil. Ut på äventyr! Denhär gången fick vi uppleva en magisk kväll uppe på en brant klippa vid en fyr. Stjärnklar himmel och ett bäcksvart oändligt hav, en otrolig syn och upplevelse!

Oktober

Tatuerade mig.
Åkte till Köpenhamn och såg Death In June live. Vi var från början ett gäng som skulle dit men efter diverse avhopp stod jag som ensam kvar, jag skulle minsann inte missa Di6. 30års jubileum och sista turnén, aldrig i livet.Efter spelningen mötte jag upp Jonas och vi satte oss på en av dedär fantastiska danska krogarna för att samtala. En givande men märklig kväll.
Fick besök av Sara och hade en tokig helg nere i Skåne. Ballongkrig, jacuzzi och motorcyklar. M-
mm.
Började fundera så smått över min livssituation och kände att jag ville "göra något", tankarna om att eventuellt flytta till Sthlm väcktes.
Dagsutflykt med Emil, Oskar och Henke. Vi åkte till Nimis (Lars Vilks stora träbygge/konstverk), klättrade omkring och fick jävligt ont i fötterna.
Köpte skor för tretusen spänn och kände mig cp.

November

Spenderade några goa dagar uppe i Göteborg tillsammans med Ellinore och Sara, Watain live och musikvideoinspelning för Lillasyster stod på schemat!
Hade en skön tågupplevelse på vägen upp till Gbg också. Det var fullproppat och många av oss (bland annat jag) fick stå i gångarna. Folk vart lite halvsura på läget och allt fler och fler började plocka fram ölburkarna... efter bara en kort stund började alla snacka med alla och till slut hade vi värsta tågfesten, hahaha. Skumt, men gött.
Jag fyllde 20 år och hade en mycket angenäm födelsedag. Syrran och några från hennes skola (hotell resturang) stod nere i köket och bakade tårtor, fick grymma presenter av familjen och fram emot kvällen strömmade folket in på fest! Bra dag.
Var på Wrams julmarknad med mamma, alltid lika mysigt.

Åkte upp till Sthlm för att söka lite jobb. Hade flyt och fick två jobberbjudanden på samma dag, valde ett av dem och åkte hemom Skåne för att packa väskorna...
Sedan flyttade jag till storstaden.

December

Anställd på Panduro! Många och långa dagar däribland allt pyssel. December var en riktigt sjuk månad och man hann nästan inte göra något annat än att jobba. Julrusch.
...men självklart så lyckades jag ändå med det omöjliga, att klämma in lite fest. Emelie blev min partner in crime det vart replokaler, tatueringsstudios, Uppsala och uteservering - i december. Vi är otroliga.
Letade lägenheter och lyckades (än en gång med det omöjliga) att hitta ett boende! Kontraktet är påskrivet och jag flyttar i mitten av januari.
Ledig från jobbet i några dagar över jul, åkte ner till familjen i Skåne och hade en riktigt mysig helg. Saknaden är faktiskt stor och det är som sagt svårt att flytta hemifrån när man haft det så himla bra.
Nyår firades tillbaks i Sthlm, brakfest som varade ända tills solen gått upp. V bryr oss inte om det är soluppgång vid 04.00 i juli eller om det är 07.30 i december, ska det vara så ska det vara!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ett mycket märkligt år, 2011. Jag gick från att ha haft konstant oflyt i det mesta till att plötsligt lyckas med saker och ting. Jag hade en plan, och nu sitter jag här med både jobb och lägenhet i Stockholm. Allt har jag dessutom lyckats styra upp inom loppet av 1,5 månad. Jag ger migsjälv en klapp på axeln för dehär är fantamig ganska så otroligt när jag tänker efter. Jag tröttnade på att vänta och tog istället tag i skiten, det går om man vill ska ni veta!
Fest och uppvelelsemässigt... ett jävligt lyckat år även där. Jävligt lyckat! När jag tänker tillbaka på vad som hände i maj så känns det nästan som om det skulle ha varit för 2 år sedan. Helt sjukt vad mycket fylla och kul jag hunnit med på bara några månader. Insane, och insanely great! 2012 kommer självklart att följa samma exempel och bli ännu bättre. Jag är påväg uppåt och jag tänker fortsätta i den riktningen, fan alltså!! Tänker ni hänga med eller tänker ni bara stå och se på!?