Idag gjorde jag något som jag längtat efter.. men som visade sig bli mycket jobbigare än vad jag trott. Nämligen en synundersökning.
Jag har haft dålig syn i drygt två år, och anledningen att jag inte tagit tag i saken och gått till en optiker tidigare har varit för att jag hört om människor vars synfel "läkt" av sigsjälv.. och detta utan glasögon. För om man använder brillor vänjer sig ögonen vid det och man ser ännu sämre än innan om man tar av sig dom. Men dessa personernas ögon hade visst lyckats jobba på problemet själv, och löst det.. Så jag gick väl och hoppades på att ett liknande mirakel skulle hända mig med.. men min syn blev bara sämre, så jag kände mig besegrad och åkte in för att testa bågar.
Jag VET att jag ser suddigt (på långt håll that is) och jag VET att jag därmed har ett synfel.. vilket jag inte är ett dugg stolt över. Tvärtom skäms jag och försöker dölja det så gott det går, genom att försöka hålla mig från att kisa när jag är i närheten av nytt folk tex. (När jag kisar ser jag allt klart).
Så jag hade hoppats på att optikern var en trevlig och van optiker som stött på många med synfel i sitt liv och inte såg något konstigt i det hela.. Men han verkade vara tvärtemot, och älskade att rubba "du har ett synfel" i mitt ansikte. Ok, han var lite otrevligare än så tillochmed.. sa bla. att jag var en "fara för trafiken".. (när jag ändå fått godkänt av vägverket att köra med denna synen), plus att jag som sagt, ser allt klart och tydligt när jag kisar.
Iallafall så testade jag ut lite bågar och bestämde mig för att även skaffa linser.
Nu när jag kommit hem känns det fruktansvärt tungt. Först har det varit extremt jobbigt att erkänna för migsjälv att jag har nedsatt syn.. liksom.. ett syn-FEL, ett FEL på mig som människa, som jag inte kan rätta till. Och nu är det väldigt jobbigt för mig att smälta dehär, att jag kommer behöva pilla med linser, eller gå runt med glasögon snart. Jämför man med att inte ha ett synfel så ser jag inga positiva saker i detta alls. Linser är krångligt, dyrt, får man ett hår i ögat blir det jobbigt, ögonen kan bli torra och det kan skada och de är allmänt obehändliga. Glasögon är ivägen, också dyra, det blir obekvämt att ligga ner på sidan med dom (tex när man tittar på tv), jag måste anpassa min frisyr efter dom och jag vet tex. inte hur det kommer bli med att kika in i systemkameran med dom.
Tanken av att bara behöva ta av sig dom och säga "här, kan du hålla dom en stund.." när man ska göra något "utflippat" är HEMSK.
Och att jag kanske skulle bli sedd av allmänheten som "N-KUNU, du vet hon med glasögon" gör mig gråtfärdig.
Fy fan alltså. Något av det första jag kommer göra när jag blivit lite äldre och skaffat jobb kommer vara att spara ihop till en ögonlaserbehandling, så jag slipper skiten.

(Och jag skiter i vad ni tycker. Blir det brillor blir det pilotbrillor.)































