michaelarockar

The oflyt continues.

Säger man A måste man säga B. Beslutet om antagningarna för utbildningen jag sökte till kom häromdagen och eftersom många av er skrev och önskade lycka till (tack, fina ni) efter mitt förra inlägg om detta så känner jag att jag måste ta och berätta om hur det gick.. Käpprätt åt helvete! Hurra!
Är ganska sur nu även fast det var väntat. Just inför detta året hade skolan gjort snormycket reklam för sig på internet, på stan och i tidningar så antalet ansökningar var skyhöga i jämförelse med tidigare år (typiskt). Och eftersom det var en yrkeshögskola så gick de mycket på tidigare arbetslivserfarenhet, så när jag kom till dedär praktiska provet som enda person under 20år förstod jag ju ganska så fort att mina chanser var små.
Jag blev nu placerad som reserv (vilket jag antar att de sagt till alla som inte kom med), jag var en av de 180 personerna som vart antagna till det praktiska provet (av enligt uppgift drygt 1000 sökande) och jag hade tydligen gjort väldigt bra ifrån mig där. Tröstande ord? Nä. Kommer man inte med så spelar inget av det andra roll, alls.
Det drygaste enligt mig nu efter beskedet är frågan "Vad ska man nu göra då?". Jag vet ju att jag vill jobba med konserter/festivaler/evenemang så ett jobb i ICA-kassan känns ju bara som ett stort fett onödigt slöseri med tid. USCH.
Nothing comes easy in the glorious life of Michaela! Börjar bli jävligt trött på oflyt och otur nu kan jag tala om. Vind, vänd för helvete!!
Dagens låt: Geniove