Helgen har varit kanonkul och jag kommer skriva mer om det snart, nu tänkte jag först berätta lite om dagen som varit. Sliten som ett djur är man, med grova skoskav och rödgula fötter. "Blåmärken" tror jag att det brukar kallas... efter att jag lämnat av Sara på centralen ringde Emil mig och tyckte det var dags för kidnappning. Han, Oskar och Henke kom och hämtade mig i bilen och så drog vi iväg på äventyr. Vi bestämde oss för att målet skulle få bli "Nimis" och satte fart mot Ladonien. Nimis är ett konstverk och jättestort bygge gjort utav Lars Vilks, det är gjort endast utav drivved, fallna trädgrenar och spik. Efter att Vilks varit nära på att drunka började han bygga Nimis år 1980 som en hämnd på havet. Hur nu havet skulle ta illa upp vet jag inte men själva verket är ändå jäkligt coolt.
Jag var taggad och hade velat se det i flera år, men jävlar alltså. Hade ingen aning om att det skulle vara så jobbigt att ta sig dit och tillbaks... Eftersom Nimis ligger i ett naturreservat, räknas som ett svartbygge och mer eller mindre är olagligt så supportar inte staten det. Det fanns inga som helst skyltar dit och inte ens 118 800 kunde ge oss vägbeskrivning så vi körde fel tusen gånger. Till slut fick vi frågat en kille och kört till närmsta parkering. Därefter var det bara att börja gå den långa vägen genom reservatet, utan stigar, över rötter, stenar och djävulskap... När vi slutligen kom dit var vi trötta och det hade börjat skymma. Vi klättrade runt på stället i någon timme, livsfarligt men kul och sedan tänkte vi vända tillbaks innan det mörknade helt. Too late, typ. Hela hemvägen var uppförsbacke, det var nästan kolsvart ute och vi höll på att dö av utmattning. Jag med träningsvärk och extremt skoskav, kände hur fötterna blödde. Inte kul men man fick bara tänka att varje steg var ett steg närmare bilen. Uh.
Nimis var precis som väntat ashäftigt och jag gillade att vara där men just idag var det inte mödan värt. Hade man varit ute i bättre tid, gått i bekväma skor och haft en vattenflaska med sig så tror jag upplevelsen hade varit betydligt trevligare. Man lär av sina misstag och jag kommer förmodligen besöka Ladonien igen för att ge Nimis en rond 2, och då bättre förberedd! Lars Vilks bygger ju fortfarande så nästa gång man åker dit kommer det säkert vara ännu fetare.
Just nu är jag iallafall snortrött. Ska glo på något kul och sedan däcka jävligt hårt. Hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar