måndag 16 juli 2012

Solnedgång till soluppgång.

I fredags var det ståhej i Uppsala, några polare hade tagit över en uteservering och släpat dit ett DJ-bås för att spela rock hela natten lång. Ett klockrent initiativ som inte skulle missas!

Ölen var snordyr, Emelie och jag var fattiga, vädret var ganska kyligt men musiken krossade sten och när krogen stängde hamnade vi på efterfest ute i något villaområde. Solen gick upp, några stupade på vägen men vi var ändå ett gott gäng som festade vidare mot oändligheten. Morgonen blommade ut till en varm sommardag under tiden vi satt och mådde bra ute på balkongen. Runt tolv-tiden började dock bristen på sömn att kännas lite olustig så jag bestämde mig för att röra mig hemmåt, det var lika bra eftersom det ändå inte kändes särskillt värt att däcka på stället vid den tiden.
Blotta tanken på resan från Uppsala hem till mig (långa sträckor, många byten) fick mig att vilja brinna upp men det gick faktiskt helt sjukt smidigt. Jag blinkade till och sedan var jag hemma. Bytena gjordes på autopilot, levande död, och under sträckorna sov jag. Nästan som telepati. Inför själva dagen som följde citetar jag någon fyndig person "fredagen den trettonde är ingenting jämtemot lördagen den fjortonde". Jag kom hem, duschade, sov i 3h och drog iväg för att hänga lite med Lalle, Fredric och Stålis. Till en början var det ok men sedan brakade ärkehuvudvärken ner på mig, hela jag föll i bitar, låg på golvet, kved och trodde att jag skulle sprängas. Nu är jag hemma, och allt är "normalt" igen.
Dagens låt: Robot Man

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar