Jag slåss, och har slagits i något som nu känns som en evighet. Hej på er. Jag funderar på om jag ska skriva om mina problem här på bloggen, eller låta bli. Jag vill skriva eftersom jag mår bra av att skriva, få ut det och göra mig förstådd men å andra sidan har jag ingen som helst kontroll över vilka ni är som läser min blogg. Klart man har en förhoppning om att ni är ett glatt gäng som gillar mig, min stil och vad jag pysslar med om dagarna men jag lever inte i någon fantasivärld baserad på sådana totala vanföreställningar. Jag vet att många av er är snokare som antingen hatar mig eller dem jag umgås med. Kanske har du varit tillsammans med en av mina polare, under er tid ihop störde du dig något otroligt på att han umgicks med mig (killar kan ju inte ha tjejpolare) och min blogg har varit din källa att få reda på vem fan jag är, och varför han umgås med mig. Du har redan bestämt dig för att jag är en dålig person och du stör dig ännu mer eftersom jag fortfarande umgås med honom, efter att ni skiljts åt. Vad har jag som inte du har? Jag kan åtminstone tala om för dig vad jag inte har eller har haft - en kärleksrelation med honom. Lugn, jag vet antagligen inte ens vem du är och jag är inte ute efter att göra livet surt för dig.
Babbel babbel. Jag skulle vilja dela med mig av mig själv och berätta om vad som försiggått under uppehållet men det är vetskapen om dessa snokare som ger mig tvivel. Snokare som redan har en dålig bild av mig är bara ute efter en enda sak - smaskigt skvaller som får dem att känna dig bättre än mig. Det bästa som skulle kunna hända vore väl att jag öppnade upp och visade mig svag. Men vet ni, jag slåss för att jag är stark. Jag ger inte upp. Och vet ni, vad jag än skriver är inte jag den svaga som gömmer mig bakom anonymitet och snokar, det är ni.
Det har dock gått sin lilla tid nu och förhoppningsvis är de enda som fortfarande är intresserade av min blogg ni som är intresserade av rätt skäl. Ni som uppskattar mina bilder och ord. Till er skulle jag vilja skriva... så kanske. Om jag skriver så blir det i ett inlägg som sedan kommer att raderas igen. Det kanske får vara uppe i några dagar så att ni frekventa besökare får ta del av det. Vi skiter i resten för jag skiter i om de förstår mig eller inte.
Året 2012 började som ett förändringarnas år, mitt kliv in i den såkallade vuxenvärlden. Jobb och lägenhet i en ny stad. Men allt som påbörjats måste också få ett slut, så småningom raseras det jag byggt upp. Bit för bit. Det gick sakta men tillräckligt fort för att jag inte skulle hinna med att plocka upp alla bitar innan de föll till marken. Nu sitter jag här. Nyårsfesten var iallafall väldigt uppskattad (se film). Uppsala rockade. Tur att jag fortfarande har fina människor i min närhet. 2013, vad håller du för mig?
Kul med en liten uppdatering från dig, även om det mesta inte var så roligt att läsa :/ Jag hoppades att du en dag skulle skriva ett inlägg igen, jag har varit inne på din blogg nästan varje dag sen Sixten dog och alltid hoppats på att få läsa ett litet inlägg från dig, få veta att du mår bra. Jag är ingen hatisk snokare utan tycker att du är en förjävla grym person! Sjukt tråkigt med allt som hänt dig den senaste tiden men vet (även om jag inte träffat dig) att du kommer resa på dig och ta dig ann världen med nya starka tag, förr eller senare. Jag rådiggar dina inlägg och alla bilder är så grymt bra fotade att man nästan får gåshud! Du verkar även leva livet också vilket jag önskar att jag också vågade göra! Du är min stora idol om man ska vara sådär äckligt fjantig men det är sant! Fortsätt gärna skriv på bloggen, sluta inte. Jag är en av många som verkligen avgudar dig som person! Hoppas det vänder snart för dig och att du får må bra igen!
SvaraRaderaSuck, skrev självklart fel adress till hemsidan! Dags att sova nu kanske? ;P
RaderaHär har du en som håller tummarna för dig! Vi känner inte varandra, men jag följer din blogg och har diggat vad du gjort sen jag fick nys om de underbara festivalvideorna. Du har integritet, är grymt kreativ, har sjyst musiksmak, självdistans och uttrycker dig väl, det jag har jag förstått genom bloggen (och bilddagboken). Hoppas du snart inte behöver slåss längre. :) Ha det fint!
SvaraRaderaTar väl och slänger in en kommentar jag med.
SvaraRaderaVi känner inte varandra, heller. Även jag hittade dig genom dina festival videos och våran gemensamma musiksmak. Jag är i alla fall en utav dem i det glada gänget som läser din blogg för att jag gillar din stil och det du pysslar med om dagarna! Förhoppningsvis är vi fler än dem anonyma typerna som inte vill något gott, i och för sig har jag också gömt mig bakom anonymiteten någon gång men det kan jag säga är för att jag inte orkat förstått mig på hur man skriver in sitt namn etc. Kan ju vara kul att ha en liten inblick i vilka som läser din blogg! Hursom, håller tummarna för dig! / Louise
Tusen tusen tack för era kommentarer. Blir otroligt glad varje gång någon av er skriver och att få höra lite positiva ord just nu värmer. Att höra att ni finns där ger mig inspiration att fortsätta med bloggen, skriva och ta bilder. Tackkkkk, och hoppas ni mår fint.
SvaraRadera