Lever gör man iallafall.

Eya eya. Detta är ett ångestinlägg. Har egentligen inga bra bilder att lägga upp eller något vettigt att skriva om utan fick bara en plötslig blogg-ångest. Som jag förklarade tidigare är både dator och systemkamera sönder och detta gör att bloggandet totalt faller efter ...men trots att jag inte lagt upp ett enda inlägg på över en vecka har jag ändå en hyffsat stadig skara besökare som varje dag klickar in på bloggen för att se om det hänt något. Goa är ni. Jag känner mig sjukt taskig som inte skriver ett piss, därför ska ni få en liten quick update!
Det blev som brukligt lite öl med grabbarna i helgen. På måndagen hoppade jag in och jobbade på Formex (Stockholmsmässan) för att riva en monter. Det var helt sinnessjukt och jag bröt nästan ihop. Alla andra företag hade ungefär 10 pers som hjälptes åt att riva och blev klara asfort. Jag å andra sidan var helt själv på min monter. Tänk er ungefär en mindre lägenhet som ska packas från fullt möblerad med prydnadssaker till nedmonterat och sorterat i lådor, allt på en dag. Jag skruvade isär bord, vek hundratals gardiner och handdukar, plastade in porslin och lastade upp allt på pallar. 9 pall totalt. Oerhört stressande att se alla runt sig bli klara på nolltid när jag fortfarande hade 8 pall kvar... jobbade i ungefär 11 timmar och satt inte still en enda sekund, hann inte ens äta mat. Sjukt tungt, sjukt stressigt. Men jag behöver alla pengar jag kan komma över i nuläget... skönt att det är över iallafall.
Datorn lämnades in på lagning idag och är förhoppningsvis fixad om 1-2 veckor. Grejt.
I övrigt har det inte hänt så mycket. Konstig vecka. Fick ett samtal angående ett till inhoppsjobb som äger rum nästa vecka. Inte helt 100 att det blir av men shit alltså, det är heeelt sjukt galet så jag hoppas att det blir av, haha. Vore jävla kul. Berättar mer om detta i nästa vecka, om det nu går i lås.
Dagens låt: The Alchemist

Fighting fire with fire.

Helvetes fan, börjar bli trött på att inte kunna sova ordentligt nu. Oftast funkar det som bäst när jag varit ute och druckit lite öl men idag hjälpte inte ens det. Kom hem från Uppsala nio i morse efter att ha varit ute och härjat hela natten, tyckte det skulle bli jäkla fint att däcka men två timmars sömn var det enda jag fick innan jag vaknade utan att kunna somna om igen. Svintrött såklart, men det gick bara inte. Något enerverande.
Gårdagen var cp iallafall. Cp som i bra. Jag och Emelie satt i en Stockholmspark och hade tråkigt när vi kläckte ur oss den briljanta idén att bränna iväg till Uppsala för att se om det var mer livat där en tisdagkväll. Det visade sig till en början vara en ganska usel idé eftersom vi bara blev sittandes, uttråkade i en annan park i en annan stad. De flesta skulle upp och jobba imorgon men till slut mötte vi upp ett gäng bekanta fyllisar. Det vart lite krog, lite hemmafest med grille och slutligen bestämde vi oss för att packa med grogg och vandra ut i en kolsvart skog för att göra upp en stor lägereld. Där blev vi sittandes ända in på småtimmarna, hypnotiserade av flammorna. Jag testade att spruta eld för första gången i mitt liv också, jävligt kul, filmen ser ni nedan! Härliga tider.Dagens låt: Caught Somewhere In Time

Invalid, mongolid.

Härmed förklarar jag mig sängliggandes. I lördags var det brännbollsturnering i Nyckelviken, vi var ungefär 30 pers som slutit upp för att kämpa om äran. Brännboll alltså. Det var till stor del min idé att vi skulle spela och jag visste att det skulle bli jobbigt, men jävlar. När man var yngre och hade världens bästa kondition handlade det endast om att ha roligt men nu när man, några år senare slutat sporta och istället börjat supa förvandlades brännbollen plötsligt till ett sjukt träningspass ...fortfarande kul dock.
Vi var ute och sprang i flera timmar, kämparandan gjorde att vi totalt glömde bort tiden och alkoholen hjälpte oss att inte tänka på skadorna. (Bortsett från när Peeter fick brännbollsträt kastat på pungen då). Att kasta sig hårt ner i gräset däremot, snubbla eller sträcka musklerna var inget någon av oss kände av förrens efteråt. Vädret var fint, svordomarna flög omkring och vi fick röra på fläsket litegrann. Roligt dedär!
IDAG däremot, två dagar och tusen upptäckta blåmärken senare... mina ben är i fullständig strejk och jag kan inte ens snyta mig ordentligt utan att magmusklerna protesterar högljutt. Fucking hell vilken träningsvärk. Jag klarar knappt av att gå till kylskåpet, ändå måste jag iväg och handla strax. Helvetes. Hade inte tackat nej till att ha en liten slav just nu, nä.

Ursäkta mig för att det gått en hel vecka sedan jag skrev sist. Datorn har fortfarande inte gått att laga och nu har dessutom systemkameran valt att trassla. Just my luck. Ja ni förstår själva, utan varken ordentlig dator eller bra kamera blir bloggandet lite sådär, halvroligt. Nu sitter jag i sängen över laptopen med en jävla Quasimodo-rygg och lägger upp tråkiga bilder från mobilen ... bilder som ni som följer mig på Instagram dessutom redan har sett. Spännande va! Det enda braiga jag kan bjuda på idag är en bra låt. Lyssna och njut, hej!
Dagens låt: Prayer For The Death And Fire

Wovenhand i september.

Minns ni att jag beklagade mig över min iPod som gått sönder för några veckor sedan, och att det hindrade mig från att gå till gymmet eftersom jag var utan musik? Jag hade egentligen inte ekonomin till det men i detta nödläge tog jag ändå och beställde en ny. Den fanns inte i lager och det blev flera förseningar i leveransen... idag, i morse fick jag äntligen ett sms som sa att iPoden låg och väntade på uthämtning. Jag är överlycklig och tänker att jag äntligen ska få fylla den med musik och börja gymma. Först ska jag bara äta lite frukost framför datorn, sedan hämtar jag ut paketet. Och vad händer? Jo, datorn slocknar. Helt utan förvarning så dör den. Samma dag som iPoden kommer. Nu kan jag varken fylla den med musik eller göra andra nödvänligheter så som att söka jobb (kommer inte åt mitt cv). Vilket jävla liv man lever.
I väntan på att den smått datorkunniga Fredric skulle komma hem till mig för att öppna och fixa burken tog jag fram min mini-laptop och beställde en biljett till Wovenhands kommande spelning. Det räddade mig och dagen från totalhaveri kan jag säga. Tittar på lite livevideos just nu och RYSER, trots att jag sitter på denna sketna laptopen med kasst ljud och kass bild. Förstår ni? Jävlarrrrrr vad bra detta kommer bli.
För andra gången i mitt liv kommer jag få uppleva Wovenhands och David Eugenes magi live. En levande legend, en musiker jag aldrig kommer låta falla i glömskan. Stämningen han sprider på scen liknar inget annat och ingen annan kan göra det han gör. Jag råder er alla att gå och se detta, årets konsert och en upplevelse för livet.
Titta på filmerna ovan och fundera, kan ni missa det? 8e september i Stockholm, 9e
i Göteborg. Bor ni långt bort så garanterar jag att det är värt resan. Som jag längtat!
Problemet med datorn lyckades vi aldrig lokalisera... fortsätter imorgon.

Handmade.

Nu får det vara ett slut på dåliga drömmar. Jag har sömnsvårigheter så det räcker, dåliga drömmar gör inte saken bättre. Antingen är de så hemska att jag vaknar upp nedstämd med en klump i magen, eller så är de så bra att jag blir alldeles ledsen efter uppvaknandet. Just nu känner jag att det vore bättre att inte drömma någonting alls. Igår gjorde jag en drömfångare, mest för att det är snyggt men också för att jag hade haft en skitjobbig natt. Om det finns någon kraft i en sån här tror jag ju snarare att man hittar den i en handvävd drömfångare med fjädrar som svävat över halva världen på vilda fåglar än i någon fabriksgjord skit med fjädrar från inburade liv. Vi får se!

Blev förutom drömfrångartillverkning igår även lite öldrickande. Jag hade lovat mig själv att inte åka in till stan under Pride-helgen men när fina Sara var på besök från Göteborg kunde jag inte hålla mig. Klart godkänd utekväll trots Pride, dålig musik och kopiösa folkmängder.
Dagens låt: Necrologue

On your request; tatueringar.

I förra veckan fick jag en kommentar och förfrågning av Anonym. Han, hon, den eller det sa att det vore kul att se bilder på och läsa om betydelserna bakom mina tatueringar. Nu har jag ju bara tre, jättesmå tatueringar och jag har skrivit om dem förut, långt bak i arkivet ...men eftersom läsarsiffrorna ökat sedan dess kan jag ju faktiskt skriva några rader till!


Min första tatuering sitter på insidan av underläppen och gjordes när jag var 16 år. Jag var väl, precis som idag ganska så trött och irriterad på människor i största allmänhet så jag valde att stämpla dit ordet "avsky". Jag tänkte mycket på falskhet och hur folk ler och skrattar mot varandra utåt sett, när de innerst inne egentligen hatar varandra. Därav placeringen. Det känns lite konstigt att förklara tankarna bakom denna tatueringen eftersom jag idag tycker att den är lite småtöntig, men å andra sidan avskyr jag fortfarande en hel del saker. Jag är en tänkande människa, och tänker man så inser man hur fucked up människor är.


Andra tatueringen gjordes hösten 2010 och dess betydelse tänker jag inte skriva öppet om utan det håller jag för migsjälv och dem jag tror förstår sig på det. Det är min personligaste hittills och den gjordes under en jävligt skakig period i mitt liv. Jag mådde sämre än någonsin tidigare och gjorde en massa konstiga saker under dessa månderna. Saker jag aldrig annars skulle ha gjort, som tillexempel att gå och göra en tatuering samma dag som man kommer på motivet och placeringen. Jag brydde mig inte om någonting. Vanligtvis grubblar jag länge över tatueringar just eftersom de sitter livet ut men det betyder inte att jag ångrar denhär. Absolut inte.
Vill även tillägga att den inte har något som helst med kaosgnosticism att göra.


Den tredje och senaste jag gjort är månen på insidan av överarmen. Jag har alltid känt en speciell dragningskraft till månen, ända sedan jag var liten och hörde vaggvisor om den har den fascinerat. Månen är motsatsen till solen, mörker. Men förutom mörker och skuggsida symboliserar den även många andra saker som tilltalar mig. Bland annat mystik, underligheter, sensualitet och människans irrationella beteende.
Lunatic - luna - måne. Månen är vacker och natten är mer spännande än dagen.

Där hade vi dem, mina tatueringar hittills. Jag känner ingen stress över att fylla min kropp med bläck utan jag låter det komma till mig, både motiv och tillfälle. Jag tänkter alltså inte "Oh jag vill gadda mig, nu ska jag komma på ett fint motiv" utan det får uppenbara sig själv, vilket det också gör. Nu senast var jag på en konsert och bandet körde en låt jag aldrig hört tidigare. Det var en fantastisk låt som verkligen berörde mig och mitt i allt kom en sån klockren textrad. Jag visste direkt att jag skulle printa in den någon gång i framtiden. Har alltså lite planer just nu men jag väntar på ett bra tillfälle innan jag lägger mig under nålen. Det är ingen idé att stressa.
Dagens låt: The Nightchild

A real dead one.

Litet blogguppehåll igen häromdagarna, som ni såg. Det blev lite festligheter i fredags, i ett så gott som dött Stockholm. Vi drack bira, snackade skit, var ute och vandrade, åt tapas. Skitgod tapas. Skaldjur och vitlök. Dog. Under dagarna som följde bodde jag hos Fredric, mer eller mindre. Vi var kattvakt åt hans morsa och hade en villa för ossjälva. Inte särskillt många fingrar som lyftes där utan det blev softande av den grövsta nivån. Sockerkaka, OS i simning för mig, Diablo för Fredric och bästa; Iron Maiden på VHS!
Dagens låt: Powerslave

60's psychedelic.

Mina sömnproblem gav mig i förra veckan utrymme för ett litet projekt. Här har ni resultatet av tre hela nätter, under influenserna av Ulvers senaste platta. Finns självklart detaljer jag är mindre nöjd med men överlag blev den som jag hade tänkt. Det är för i övrigt första gången på ungefär två år som jag greppar en penna och sätter mig att rita. Inspirationen har inte varit med mig under den senaste tiden men nu för några dagar sedan kröp den sig på. Hoppas att den snart kommer på besök igen.
(Ledsen för de fula vattenstämplarna också, känner att jag vill vara på den säkra sidan eftersom min blogg är helt öppen för alla.)
Dagens låt: Where Is Yesterday

Fear the reaper.

Ni får ursäkta min lathet. Det har blivit väldigt lite photoshopande den senaste tiden... jag kan inte hjälpa att Instagrams effekter är så bra, och att det går så fort att få till en schysst bild med hjälp av dem. Det kanske känns lite enformigt med alla dessa fyrkantiga bilder men fy fan vad tid man sparar.
Idag drog jag fram saxen för att experimentera med en tröja.

Det blev en döskalle och jag känner mig som värsta copycaten. Av alla motiv man kan klippa så väljer jag just det som alla springer omkring med. Nåväl, jag ville ha en döskalle, så var det bara. Har redan kommit på motivet för nästa klippning och det är iallafall något jag inte sett någon annan gå runt i. Måste bara skaffa en till tröja först.
Dagens låt: Fjara

Inte min business.

Ohändelserik dag igår och i söndags kollade jag bara på film hemma hos Fredric efter att ha lämnat av syrran på centralen, ni har alltså inte missat något viktigt.
Så hur gick General Knas spelningen hon drog med mig på i lördags? Jag, på en reggea/hiphop-spelning liksom. Dagen började med tidigt förkrök ute vid långsjön med mitt lilla Nackagäng. Vi satt därute i skogen och hade det mysigt i några timmar fram tills det att klockan började närma sig spelning för mig och Carro. Stället öppnade 20:00 och det skulle vara tre förband. Vi tänkte att det kändes lagom att dyka upp vid 22 men jävel vad fel vi hade. I dörren fick vi höra att förbanden inte ens börjat spela och att Gerenalen beräknades gå på scen först vid midnatt. Kul, tänkte jag som hellre suttit ute vid sjön och druckit bärs än att sitta i timmar och vänta vid ett bord lyssnandes till musik jag inte ens gillar. Förbanden var jag inte intresserad av och jag kände mig bara sjukt malplacerad. Folk dansade runt medans jag satt och surade på en stol. Reggae - är det inte meningen att man ska bli glad av den musiken? På scen gastar en snubbe "We don't like war and violence" och då blir det klart för mig, jag inte är ämnad att gå på reggaespelningar, jag gillar att gå på hårdrockskonserter där man inte är rädd för varken krig eller våld. Vakna för fan, det finns mycket vackert att hitta i världen men man måste inse att allt inte är guld och gröna ängar.
Tjuriga tankar som ni hör, blev inte direkt bättre när förbanden drog ut på tiden heller. Tycker lite synd om syrran. Hon drog med mig till spelningen eftersom hon verkligen ville se Generalen och hon kunde inte hjälpa att väntan blev så lång men ändå fick hon försöka snacka lite skit och få mig på bättre humör. Först klockan 02:00 började General Knas spela och giget var helt ok trots att jag var trött och arg. Har hört några av hans dängor på fest så det var lite kul att se det live. Han kan sin grej!
Efter spelningen gick vi raka vägen till tunnelbanan och väntade hela 20 min på perrongen. Tåget kom och just när vi ska åka iväg börjar folk som också kommit från spelningen att bråka. Glasflaskor kastas omkring och till slut hör vi att "tåget tas ur trafik". Det var fan inga glada miner från min sida då kan jag tala om. Återigen tänkte jag på min älskade hårdrock. Sånhär skit händer inte efter en dödsspelning, men det händer efter en reggaespelning - som handlar om kärlek och respekt, peace and love? Kräk på er. Vi kom inte hem förrens halv fem, helt slut.
Dagens låt: 12/12

Finest bitches.

Hahaha fy fan. Jag och Carro fastnade på bild för Finest.se igår... efter en kul hemmafest i stan innehållande grillat kött, världens-starkaste-chili-krig, bränd halloumi och träning av fallskärmsteknik bestämde sig hela gänget för att dra ut. Jag hade inte så mycket att säga till om och det slutade med att vi hamnade på någon halvstekig krog i Vasastan. En fotograf smyger upp till oss och ber om att få fota, jag frågade för vilken sida och han sa att det var för någon välgörenhetsgrej... välgörenhet tänker jag och drar upp långfingret, hahahaha. Vilken tönt! Hade nog fått i mig några white-russians för mycket där på festen, eller så är jag som vanligt bara för cool för mitt eget bästa. Fy!

Nu sitter vi och gör oss iordning för förfest och reggaespelning. Syrran tänker dra med mig att se General Knas... får se hur detta slutar!
Dagens låt: Victory

Reality is a prison for the mind.

Gårdagen spenderades till största delen i ett par boots. Syrran var på shoppinghumör och jag ställde upp på en promenad trots att jag visste att jag med största sannolikhet skulle hitta något jag med min näst intill tomma plånbok ville ha... Har verkligen undvikit butiker den senaste tiden.
Vi hoppades på att fynda snygga second hands i city men turen fanns inte med oss, så istället gick vi till gamla stan för att spana in smycken. Underbara, fina gamla stan. Så jävla överhärligt nu på sommaren. Gamla stan påminner mig om Helsingör, som är en av mina absoluta favoritstäder att strosa omkring i. Oavsett om det är under kolsvart himmel eller mitt på ljusa dagen känner jag sådan enorm respekt inför grändernas alla historier. En svallande, kuslig känsla av trygghet, spänning och ödmjukhet. Allt på samma gång. Oerhört uppfriskande!

Efter en god måltid och en mysig runda bland de vackra byggnaderna åkte vi åter hem till mig, syrran med lite smycken och en drömfångare, jag med ett armband och ett fossilhalsband.
Dagens låt: The Trap

Finbesök.

När man som jag lyckats vända dygnet borde man inte vara vaken vid denhär tiden, alls. Trött som ett as men vad fan gör det när man ska in till stan för att möta upp denhär snyggingen som nyss flugit in till Sthlm? Lillsyrran är här över helgen och det blir allt annat än tråkigt! Dagens låt: Not Supposed To Sing The Blues

Istagram - scorpiosunsets.

Och slutligen föll även jag för trycket. Skapade mig en profil på Instagram igår. Förstår ingenting. Har bara lagt upp en bild så just nu är den inte speciellt rolig... vet inte om jag ska göra den privat senare men än så länge är den öppen för det allmäna ögat. Bloggen kommer förståss att förbli min mest personliga "öppna" sida men ni som vill se fler bilder kan också följa mig på Instagram (om det nu ens går att följa personer man inte är vän med på facebook?). "scorpiosunsets" är namnet!

Joined Instagram yesterday. I may decide to make it a private profile in the future but right now and until then (if I close it) you can find me under the name "scorpiosunsets". Follow if you wish to see some more pictures. Happy happy joy joy, crush kill destroy!

Dagens låt: On Battleship Hill

I'm in trance.

Hä fy fan. Har efter en härlig återupptäckt haft en riktig Scorpions-vecka, som ni som brukar spana in mina "dagens låtar" säkert redan märkt. Fuck off sådana bra grejer!
Fuck OFF sådana bra grejer!
Att dessutom ha ett av världens sexigaste skivomslag gör ju inte heller saken sämre... mh!

Solnedgång till soluppgång.

I fredags var det ståhej i Uppsala, några polare hade tagit över en uteservering och släpat dit ett DJ-bås för att spela rock hela natten lång. Ett klockrent initiativ som inte skulle missas!
Ölen var snordyr, Emelie och jag var fattiga, vädret var ganska kyligt men musiken krossade sten och när krogen stängde hamnade vi på efterfest ute i något villaområde. Solen gick upp, några stupade på vägen men vi var ändå ett gott gäng som festade vidare mot oändligheten. Morgonen blommade ut till en varm sommardag under tiden vi satt och mådde bra ute på balkongen. Runt tolv-tiden började dock bristen på sömn att kännas lite olustig så jag bestämde mig för att röra mig hemmåt, det var lika bra eftersom det ändå inte kändes särskillt värt att däcka på stället vid den tiden.
Blotta tanken på resan från Uppsala hem till mig (långa sträckor, många byten) fick mig att vilja brinna upp men det gick faktiskt helt sjukt smidigt. Jag blinkade till och sedan var jag hemma. Bytena gjordes på autopilot, levande död, och under sträckorna sov jag. Nästan som telepati. Inför själva dagen som följde citetar jag någon fyndig person "fredagen den trettonde är ingenting jämtemot lördagen den fjortonde". Jag kom hem, duschade, sov i 3h och drog iväg för att hänga lite med Lalle, Fredric och Stålis. Till en början var det ok men sedan brakade ärkehuvudvärken ner på mig, hela jag föll i bitar, låg på golvet, kved och trodde att jag skulle sprängas. Nu är jag hemma, och allt är "normalt" igen.
Dagens låt: Robot Man

Goat of the year.

Det blev ett linne av den ena Year of the Goat-tröjan, trots att jag är sämst på att klippa.

Dagens låt: This Will Be Mine

Spytråkigt.

Jävla fan att det ska vara så krångligt att tatuera sig själv. Placeringarna av de jag skulle vilja ha kommer jag inte åt själv med min högra hand. Har ju maskiner, färg och all skit här hemma så egentligen hade det ju bara varit till att sätta igång men nääää, så kul ska vi ju inte ha det! Och jävla fan vad tråkiga dagarna kan vara. Idag t.ex. har jag städat och tvättat hela tre maskiner i brist på annat att göra. Det får bli öl och ordning nu i dagarna istället, men tills dess, kan någon tipsa mig om en bra rulle inför denna ljumma kväll?
Dagens låt: Top Of The Bill

Lucem Ferre.

Finns det något bättre än att få mystiska paket hemskickade just under världens tråkigaste dagar? Idag tyckte någon att jag skulle ha Year of the Goats mini cd "Lucem Ferre" och ett par tishor. Skulle vilja klippa till den ena och göra något riktigt snyggt men är så usel på att klippa i kläder, jävla fan, vill ju inte förstöra skiten. Vågar man? Grymt jävla jättetacksam för paketet hursomhelst. Lucem Ferre är fantastiskt vacker och min tidigare skitdag blev till en bra dag så fort jag knäppte på den. Year of the Goat spelar live tillsammans med band som Graveyard och Entombed i Norrköping nu till helgen. Festivalen heter Munken in the Park, det är gratis inträde och jag önskar så hårt att jag hade haft bättre med cash så att jag hade kunnat bekosta mig en liten tågresa.
Ni som kan, gör er själva en tjänst och stick dit!
Dagens låt: Dark Lord

Welcome to Sky Valley.

Igår kombinerades onyttigheter med nyttigheter, öl och friluftsliv. Efter en långpromenad i nyckelviken med Fredric så ringde Lalle som alldeles nyss kommit hem från flygplatsen och en festival i Slovakien. Historier skulle berättas och hemkomsten firades därför med att slänga ihop lite dricka och grille uppe på ett berg i skogen. Myggorna var jobbigt sugna men solnedgången och utsikten över halva Stockholm gjorde ändå det hela värt.

Dagens låt: A Tout Le Monde